Som så ofta när jag är riktigt nöjd med ett recept är i alla fall en liten del av det lånad av någon smartare än jag. Den här pastejen är inspirerad av en fantastisk liten tapenade av den unga begåvade kocken Saori Ichihara. Faktiskt en del av den rätt som tog henne till final i Årets Kock.  Det var hon som kom på genidraget att kombinera dulse med svarta oliver. Dulse är en rödalg med fruktig smak och fina musseltoner, den är rysligt hipp på danska krogar. Du köper den i asiatiska butiker och hälsokostaffärer. Den lilla svenska producenten Catxalot makrknadsför isländsk dulse. I värsta fall kan arame duga.

Jag har byggt ut pastejen tillräckligt för att kalla den min egen. Pastejen blir bäst om den görs på varma, men inte skållheta linser. Om du vill kan du byta ut samtliga örtkryddor mot 1/2 msk repad timjan. Tillsätt den i så fall samtidigt med dulsen. I samtliga angivelser för färska örtkryddor avses kraftiga frilandsodlade kryddor, de i pyttekruka smakar för lite.

Om du inte redan använder saltad kapris är det dags att du gör det.Den har oändligt mycket finare smak än den i lag. Skölj noga och låt den ligga i rejält med kallt vatten medan du lagar pastejen.

Jag brukar passa på att laga olika vegopastejer när jag ändå fräser grönsaker till ecempelvis en tomatsås. Helt enkelt fräsa rejält med grönsaker och sen ta undan en del och mixa med kikärtor, bönor eller linser. Mjukfräst lök passar också fint i den här pastejen.

Servera din pastej på knäcke, rostat vitt bröd eller använd den som dipp till grönsakkstavar.