Jag hade redan gått och lagt mig men den nyss genombläddrade kokboken följde med mig ner under täcket. Jag började tänka på hummus, som en gör i sängkammaren, och det där sättet att servera utsmetat på tallrik med olika toppingar. Så gott, så trevligt, så oerhört föredömligt att äta med händerna. Vore gott med tomat, granatäpple, persilja, olivolja, rostade pumpafrön och lite hårdstekt lammfärs. Apelsinzest? Apelsinzest.

Vore gott att äta med bröd. Vore såklart godast att göra egen hummus. Har jag inte kikärtor i skåpet? Borde jag egentligen tänka på nåt annat innan jag ska sova?

Jag gick upp och blötlade kikärtor.

Och det blev kväll och det blev middag, den var den första hemmarestaurangen för decenniet. Sjunde året i rad, med min relationsratio är ingen mer förvånad än jag. 

Vi pratade om grannar, Rebellkirurgen, biståndsresor till Ukraina, att inte prata om vad en jobbar med, råvaror vs pre-fab och såklart om hemmakrogen Hemma hos Bohlins som fanns representerade runt bordet. 

Det var det! 
Och då menar jag inte bara decceniet där jag klämt ut en unge, suttit i styrelse, gått på föräldrarmöten, gått i Prideparader, blivit nykär i Paris och ätit väldigt mycket kål. 
Jag sjöng ut 10-talet med att avsluta ett jobb så hej swinging 20's med blank kalender. Att vara mitt emellan två jobb är väl i och för sig själva definitionen av frilans- och konsultliv, och det livet kan jag, jag har levt det i snart 14 år.