Ibland när man är inne och kommenterar i trådar på andra bloggar dyker följdfrågor och sidospår upp. Det hände mig häromdagen när jag svarade i Jens Linders kommentarfält på DN:s Aptitretarna. I diskussionen som följde på ful mat, dök det plötsligt upp en tråd som handlade om svenska äpplen.

 Är det så att butikerna medvetet inte vill ha inhemska äpplen? Leder det till, som en läsare påstod, att svenska odlare får kassera sina äpplen i år? Och är jag ”helt ute och snurrar” när jag påstår att det finns för lite svenska äpplen i handeln?

Den svenska äppelskörden består i år av cirka 20 000 ton äpplen. Det utgör 20% av den totala äppelmarknaden baserat på helår och 40-50% under säsongen, september-december. Före 1988 var skörden ungefär dubbelt så stor som idag eftersom vi i Sverige hade importförbud under äppelsäsongen för att skydda den svenska odlingen. Förbudet kritiserades starkt av USA och EG och upphävdes detta år trots massiva protester från äppelodlarna i vad som kom att kallas för Äppelkriget .

Gränserna öppnades alltså för importfrukt, priserna på äpplen sjönk och många odlingar lades ner. Idag finns till följd av detta både importerade och svenska äpplen i diskarna under hösten. Det beror också på att  livsmedelsbranschen ser annorlunda ut idag än på 80-talet.

Först och främst är de olika kedjorna numera uppdelade i segment om lågprisbutiker med ett litet sortiment och lägre servicegrad för att hålla nere kostnadsmassan, så kallad hard discount (t ex Lidl och Netto), lågprisbutiker med större sortiment, discount (t ex Willys), och butiker med högre servicegrad och stark färskvaruprofil ( t ex ICA, Coop och Hemköps större butiker). Mindre områdesbutiker har av utrymmesskäl ett begränsat sortiment, stormarknader pressar också priserna genom jättevolymer som ger lägre utpris mot kund. I hard discount- och discount-butiker är det enbart lägsta pris som kommuniceras ut mot kund, stormarknaderna erbjuder ett mellanting med både lågpris/volymköp och färskvarutoppar. Men i butikstyperna med renodlad färskvaruprofil är viktigt att kunna erbjuda kunderna de varor de efterfrågar. Och under den svenska äppelsäsongen råder det ingen tvekan: kunderna vill ha svenska äpplen.

I vår butik i Lund säljer vi ungefär 8 lådor importerade och 30-40 lådor svenska äpplen om dagen just nu, under kampanj nära 60. Och vi hade kunnat sälja fler äpplen om säsongen varit längre. Som nu är så tog våra svenska äpplen från ICAs lager slut i januari i år och kvotades ut bland hugade butiker. Vi  kunde dock genom direktköp från odlare komplettera med äpplen in i mars månad.  Denna vår lösning är antagligen något enklare om man som vi bor en timmes körväg från odlaren och påverkar säkert den bristande tillgången norrut.

Jag ringer VD:n för Äppelriket,  Lars-Olof Börjesson för att få hans syn på saken. Han märker ingen minskad trend för intresset för svenska äpplen, tvärtom, men den svenska äppelbranschen måste lägga om odling och lagerhantering  för att så småningom kunna erbjuda svensk frukt året om, menar han.

Först har vi detta med sorterna. Svenska odlare håller fast vid många gamla fina sorter idag som inte gynnas av lång lagerhållning och hantering i moderna livsmedelsbutiker. De stora favoriterna Discovery, Aroma och Ingrid Marie är det inga problem med, rödkindade och granna säljer de sig själva och har lång hållbarhet. Men många andra sorter ratas av kunderna i butikerna efter samma princip som jag var inne på i mitt förra inlägg.

Gul Gravensteiner är ett ömtåligt äpple som lätt blir stötskadat och som inte står sig i den hårda konkurrensen i diskarna. För där är det rött som säljer bäst. Röd Gravensteiner är tåligare och klarar sig bättre. Alice är förvisso rött, men vill ha svalt och har  svårigheter att hålla mer än två dagar i butik, likaså Kim.

Signe Tillisch och Katja dras med ett annat problem: De utvecklar ett naturligt vax kring skalet, vilket visat sig ligga dem i fatet. Många kunder uppfattar vaxet som kemikalier eller annan efterbehandling och väljer konsekvent bort de sorterna. Det utmärkta men föga insmickrande matäpplet Belle de Boskoop säljer dåligt i handeln och har blivit en råvara för industrin. Dessa sorter har därför börjat undvikas av butikerna för att minimera matsvinnet samtidigt som de stora kedjorna satsar på säkra kort och därför väljer storsäljarna. Sämst mår äpplena när säljs packade i plastpåsar. Med fler PLU:märkta sorter (prisetikett med varans EAN-kod på) hade äppelsortimentet kunnat differentieras ytterligare och möjlighet funnits till att behandla  känsligare sorter som delikatessäpplen till ett högre pris. Ett kvalitetsarbete att lobba för…

Men varför det inte finns svenska äpplen i alla butiker under säsongen? Lågprissatsningen är en förklaring, där handlar det om att maximera volymerna till lägsta pris, och där har svenska äppelodlare inget att sätta emot de internationella fruktjättarnas prispress. Kedjornas platsbrist i lagerhållningen är en annan faktor som begränsar.

Sedan är det säkert så att äppelmarknaden ser olika ut i olika delar av landet. I vissa butiker och områden kanske kunderna i högre grad väljer att köpa importäpplen för prisets, eller smakens skull (den är ju som bekant delad) och då gör den lokala handlaren valet att premiera dem före de svenskodlade. Beslutet kan i kedjor där handlaren inte får agera själv också vara framtaget i siffror längre upp i organisationen. Bäst äppelsortiment får butiker som vid sidan av sin huvudgrossist också förser sig med ett antal sidoleverantörer eller handlar direkt från odlarna som kan komplettera med sorter.

Äppelriket planerar i alla fall att utöka lagringsmöjligheterna i ULO-lagring (ultra low oxygen) för att på sikt kunna sträcka ut den svenska odlingssäsongen över hela året, i år sålde man de allra sista äpplena i början av april. Målet är att öka försäljningen med 50% till 2020.

Markägare är vidtalade att gå in och satsa på nyplanteringar, men det tar några år innan träden bär frukt. Dessutom satsar man på att ta fram nya äppelsorter för den svenska marknaden som både klarar förvaring och kundernas krav. Rubinola är ett  av de nya stjärnskotten på äppelhimlen, Santana ett annat. Nyligen lanserades också Frida, framtaget i samarbete med SLU Balsgård,  Svenska Lantbruksuniversitetets växtförädlingscentrum. Henne lär vi få se mer av framöver.

Så till sist påståendet om att svenska äppelbranschen kasserar äpplen för att svenska butiker inte vill ha dem. Lars-Olof skrattar: ”Vartendaste äpple i gott skick säljs till butikerna. Industrin står i kö för att få köpa de andra, och skulle vi ha några dåliga osäljbara äpplen så har vi avtal med en fem-sex gods runtomkring som använder äpplena till viltvården, här slängs ingenting” säger han. Men han vet hur missförståndet har uppkommit. Det vet jag också, ett inslag på SVT om villaträdgårdsägare som dumpade tonvis med fallfrukt.

Så pressa dig en drink nästa gång du har äpplen över hemma, köp svenska äpplen i butiken om du vill att de ska ta försäljningsandelar från de importerade och ska du plantera ett äppelträd: se till att få tag i en gammal sort som kanske inte överlever i handeln.