[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8980","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"250","height":"359","alt":""}}]]Ett namn betyder så mycket. För visst är det så med vissa ingredienser att det hörs på blotta namnet att de måste smaka alldeles enastående? Första gången jag stötte på ordet granatäppelsirap gick en förväntansfull rysning genom kroppen. Och så här ett par år efter den första bekantskapen kan jag bara konstatera att alla förväntningar överträffats med råge. Men vänta nu! Vi tar det från början; med själva granatäpplet som är mamma till sirapen. Den exotiska skönheten har älskats i Mellanöstern sedan årtusenden tillbaka, men nu börjar den på allvar leta sig in i svenska kök. Namnet förklarar sig självt. Frukten har äpplets form och storlek. Innanför ett tjockt läderaktigt brunrosigt skal döljer sig gnistrande granater, stinna av frisk rödavinbärsaktig saft med en kärv kärna i mitten som för munnen att knörvla sig när du biter i den.
Fruktköttet kan vara knepigt att pilla ut eftersom sega, illasmakande skiljeväggar håller samman granaterna i intrikata labyrinter. Ett knep som förenklar är att skära ett snitt genom det sega skalet runt om och sedan försiktigt vrida isär frukten. Sedan är det enkelt att hålla frukthalvan över en skål och helt sonika banka med en träslev på baksidan. Då trillar fröna prydligt ner i skålen. Du kan också snitta skalet i klyftor, bända sär frukten och peta ur kärnorna med fingrarna. Vad du än väljer är det värt besväret-
Strö juvelerna över en kycklingsallad, en fruktsallad eller en vanlig enkel grönsallad. Eller låt dem gnistra på en mandelkaka, en patéskiva eller nykkokt basmatiris. Nå, det var frukten. Tillbaka till sirapen där granatäpplets goda egenskaper koncentrerats. Om du är extremt ambitiös kan du sjuda samman en själv. Annars köper du färdig. Smaka och begrunda. Tänker du i samma banor till jag associerar du till balsamico och i ett huj kryllar ditt huvud av idéer om hur du ska använda det trögflytande elixiret. Precis som balsamico slår sirapen effektivt ihjäl salladsblad och andra milda grönsaker. Det är tillsammans med rostade grönsaker, koncentrerade frukter, lagrade ostar och kallt kött som granatäppelsirapen firar triumfer. Med sin trogna följeslagare valnöten är den en grundingrediens i persiska grytor som fesinjan.
Även om det nästan bär mig emot att berätta det så finns det mer pragmatiska skäl än smaken och det poetiska namnet att intressera sig för granatäpplet. Amerikansk forskning har visat att granatäpplen kan skydda mot prostatacancer – och på ett förunderligt politiskt korrekt sett verkar det ha liknande effekt på bröstcancer. De aktiva substanserna är fenoler som även kan ha positiv effekt mot hjärt- och kärlsjukdom. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8981","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"250","height":"376","alt":""}}]]Jag som blir lätt mjältsjuk vid tanken på granatäpple finner mer charm i den gamla myten om Persefone, skördegudinnan Demeters dotter som rövades bort av underjordens härskare Hades. Eftersom Persefone inte åt något av de läckerheter som hon frestades med hade underjorden ingen makt att hålla kvar henne när hennes mor krävde henne tillbaka. Nåja, nästan — hon stöp på sex futtiga granatäppelkärnor som hon hade kvar i magen. Resultatet blev att Persefone var tvungen att tillbringa sex månader om året vid i underjorden vid Hades sida. Demeter blev varje gång så purken att hon lät världen drabbas av mörker och köld . Nästa gång ni svärande skottar fram bilen kan ni alltså skylla på granatäpplets oemotståndliga lockelse.