Idag firar alla lundastudenter Siste april och alla andra Valborgsmässoafton. Toppade teknologer satt och spisade sillfrukost i Lundagård i ösregnet i morse när jag flyttade ut från frilanskontoret på Krafts torg. Tråkigt nog var det bara att inse att jag måste ha tillgång till kök för att kunna jobba effektivt.

Vid lunchtid var jag färdigflyttad och hungrig som en varg. Jag nobbade makens lunchinvit och drog istället hemåt för att tjuvsmaka på ramslökskorven jag gjort tills ikväll.

Den där kombinationen har jag sugit på sedan i vintras och kunde knappt bärga mig tills bladrosetterna slagit ut så att jag fick prova. Förutom fläsk och försvarliga mängder ramslök innehåller den inget annat än grovmalen svartpeppar och salt.

I kylen hittade jag ett halvt äpple, rödlök och slokande rucola som jag fräste upp tillsammans med några stjälkar sparrisbroccoli - det närmaste jag kunnat komma av den  purple sprouting broccoli som både Lisa och jag hänfördes av i London i våras. Fast purple var den förstås inte längre utan grön, men  stjälkarna var mjälla och fina. Korven var riktigt god och det var nog tur, eftersom jag bytt av den mot några flaskor finfin orgeat av Tockasvans-Johan. Här ska drickas Mai Tai i helgen som ni förstår!

Resten av helgen går också i ramslökens tecken. Jag har en bosarpskyckling i kylen som jag tänker knapersteka med ramslökssmör och citron och servera med småpotatis och sparris. I morgon lägger jag ut receptet på mina apelsinblomsstruvor. Vad äter ni på Valborg och Första maj?

I veckan som gick passade jag på att utbilda mig  till Rättvisemärkt-ambassadör tillsammans med åtta ur butikspersonalen. Synnerligen lärorika dagar och bra stöd för mig inför resan till Malawi och sockerplantagen där som jag ska göra med Rättvisemärkt i mitten av maj.

Att vi lät utbilda så många ur personalen beror på två saker: dels att vi känner att vi måste ha kompetensen och medvetenheten inom företaget för att kunna arbeta med frågan rent praktiskt. Dels att det många gånger visat sig svårt att hitta ambassadörer som prioriterar apostlagörat på butiksgolvet. Engagerade volontärer som offrar sin fritid gör förståeligt nog oftast det för aktiviteterna inom sina föreningar.

Jag är övertygad om att ska Fairtrade-produkterna gå från att vara en marginaliserad varugrupp till att plocka så mycket marknadsandelar att de gör avtryck på marknaden och kan leda till att en certifiering blir mer eller mindre ett måste för producenterna genom konsumenttrycket, måste man ibland lämna den sociala småskaligheten för att tänka mer kommersiellt: Hur säljer vi fler produkter?

För det är nödvändigt. I SVT:s Dokument Utifrån visades nyligen dokumentären Chokladens mörka sida, (pass på, filmen är tillgänglig på SVT Play t o m ikväll!) där en dansk journalist reste runt och såg systematiserad trafficking av barn på de många kakaoodlingarna i Elfenbenskusten. Det rör sig om hundratusentals barn, kanske en miljon. Han konstaterade också att det dokument som världens ledande chokladproducenter så fint undertecknade 2001 inte alls efterföljs.

Dessvärre innebär det att du varje gång du äter (eller säljer) en chokladbit indirekt men ofrånkomligt gynnar ett system av barnslavar. Hårda ord kan tyckas och det är viktigt att komma ihåg att Fairtrade är för rättvis handel och inte en slags motståndsrörelse. Men vi kommer ändå att visa filmen i butiken under World Fairtrade Day den 8 maj när vi har chokladprovning med Rättvisemärkt-choklad i butiken, för de bilderna säger mer än bara ord. När vi visade trailern till filmen Bananas* i höstas steg bananförsäljningen av Rättvisemärkt från två lådor till åtta lådor om dagen. En trend som håller i sig, och givetvis trodde vi att vi skulle kunna öka andelen ytterligare när filmen visades på SVT: Dox i veckan som gick. Det gjorde vi nu inte, för av förbeställda tolv lådor om dagen fick vi snöpligt nog bara två – som sålde slut i ett nafs. Hoppas innerligt att det beror på att fler butiker valde Rättvisemärkt och inte på bristande tillgång.

Rent praktiskt innebar utbildningen att vi funderade på vårt eget upplägg i butiken. Vi har, som många andra butiker, valt att samla vårt Rättvisemärkt-sortiment för att underlätta för de kunder som prioriterar detta vid sina inköp. Nu bestämde vi istället – på initiativ av personalen i avdelningen – att  spränga sektionerna och bygga in produkterna i avdelningarna så att även den inte redan övertygade kunden i köpögonblicket möter alternativet. En dubbel exponering hade varit det allra bästa, men vi är tyvärr en mycket trångbodd butik.

I helgen hade vi stort kalas (förlåt: party) för åttaåringen med Harry Potter-tema. Med tanke på veckan och för att undvika den stötande tanken på att afrikanska barn arbetat för våra barns godis, valde jag att baka brownie på Rättvisemärkt-produkter. Det blev faktiskt den bästa jag gjort, riktigt saftig och god. Pröva den du med:

Kalasbrownies (på Rättvisemärkt)

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 16 bitar

Tid: Knappt 30 minuter + 1 timme

Den perfekta brownien får absolut inte vara torr, utan rik och saftig. Det åstadkommer du genom en kort baktid och efterföljande snabb nerkylning. Jag valde nougat i min, men du kan byta mot ännu mer choklad om du vill

• 250 g choklad (Rättvisemärkt 72 %)
• 250 g osaltat smör
• 4 ägg
• 3 dl rörsocker strö (Rättvisemärkt)
• 2 1/2 dl vetemjöl
• 1/2 tsk salt
• 125 g hasselnötsnougat
• 100 g mörk choklad (Rättvisemärkt)

1. Ställ in ugnen på 200 grader och klipp en bit bakplåtspapper som passar i botten av en ugnsfast rektangulär form (min hade ett innermått av ca 30×22 cm) eller en rund springform, 24 cm i diameter.
2. Bryt sönder den översta mängden choklad i små bitar och smält tillsammans med tärnat smör i mikrovågsugnen på max i cirka 1-2 minuter beroende på mikrovågsugnens effekt. Chokladen får inte bli för varm och behöver heller inte smältas helt. Rör i skålen med en gaffel efteråt tills chokladen och smöret blandats till en blank smet.
3. Mät upp sockret och mixa det snabbt med stavmixer så att de stora sockerkristallerna mals ner. Blanda socker och salt i chokladsmeten och knäck i äggen. Vispa slätt.
4. Tillsätt mjölet, lite i taget, under konstant omrörning så att smeten tjocknar jämnt.
5. Hacka nougaten och chokladen lite lagom fint med en kniv.
6. Häll smeten i formen och strö över hacket. Pressa ner det i smeten med en stekspade eller handflatan.
7. Grädda i mitten av ugnen i 16-17 minuter. Inte mer, då blir den torr! Prova med sticka efter 15 minuter. Ytan ska vara krispig och kakan ska ha börjat lossna från formen i kanterna men innanmätet ska vara kladdigt. 
8. Under tiden kakan är i ugnen har du tid att förbereda iskallt vatten inför avkylningen. Jag spolade upp vatten i vasken och lade i kylklampar, men du kan prova med isbitar också.
9. Kyl kakan i en timme innan du lossar den med kniv längsmed kanterna, skär upp den i 16 prydliga bitar och serverar. I en lufttät burk håller sig kakan fint i kylskåp i flera dagar.

Just nu är det lätt att hitta importerad färskpotatis från Kanarieöarna eller Cypern ute i butikerna. Det gillar jag särskilt mycket, för det är av dem som du gör bäst papas arrugadas, skrynklig potatis med skalet alldeles vitt av saltkristaller.

Jag är nog närmast präglad på papas arrugadas eftersom mamma bodde på Teneriffa i slutet av 60-talet och ofta lagade dem därhemma när jag växte upp. Riktigt god och billig bjudmat är det faktiskt.

Men på vinterpotatis med tjockt skal blir de helt enkelt inte lika goda som med den importerade färskpotatisen, och försök inte ens att göra dem på skrubbad svensk färskpotatis! Deras tunna skal släpper igenom sältan så att potatisen blir närmast oätlig.

Så skrynkelpotatisens bästa tid är alltså nu, och jag tycker du ska använda Gittos recept, det är ganska likt mitt och ingick i hennes finfina tapas-maraton i höstas. Där fanns även den vanligaste kanariska dipsåsen, den röda mojo picón.

Måste erkänna att jag, till skillnad från Gitto, faktiskt inte brukar grilla paprikahalvorna i ugn, kyla och skala dem till mojon. Jag tillagar dem i mikron i några minuter istället tillsammans med chilin och mixar ner skal och allt. Det går snabbt och blir himla gott det med, jag lovar.

Fast i väntan på lövsprickningen vete sjutton om jag inte hellre rör ihop en knallgrön, korianderspäckad mojo verde istället. En rikitig femetta och precis som du kan äta mojo picón till grillat kött så är mojo verde helt grym ihop med kyckling eller grillad fisk.

Mojo Verde

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 4-6

Tid: 10 minuter

Den gröna mojon görs på koriander. Jag använder gärna chili i, men tycker du det blir för starkt kan du hoppa över den. Till korianderfobiker får du helt enkelt hitta på något annat…

• 50 g koriander (en stor ruska eller 3 krukor)
• 1 grön jalapeño
• 3 vitlöksklyftor
• 1,5 dl olivolja
• 2 msk vitvinsvinäger
• 1/2 tsk salt

1. Skölj och ansa koriandern. Allt grönt ska med, även stjälkarna!
2. Halvera och kärna ur chilifrukten och ”förväll” den i mikron i två-tre minuter.
3. Skala vitlöksklyftorna.
4. Mixa chili, koriander, vitlök, olivolja och vinäger så fint du kan. Smaka av med salt. Såsen kan gärna stå och dra lite innan serveringen, då blir det extra bra drag i den! Doppa papas arrugadas i den eller ät den till grillad fisk eller kyckling. 

Ja, jag vet, det är sååå 2009 med blommor i maten. Men när violerna tittade upp i grannträdgården kunde jag inte hålla mig längre; jag var tvungen att förverkliga min idé från i fjol om en violpannacotta.

Visserligen föreslog Tockasvans-Johan att jag skulle ta mig en cocktail efter inhopppet som handbollstränare under förmiddagens turnering, men det blev för bra. Licor 43 i pannacottan hade jag däremot inga problem med alls.

Min ingång på Licor 43 var som återställare tillsammans med mjölk och isbitar på den numera raderade restaurang i Lund som kallades Femman. Vi bodde praktiskt taget där, slog upp relationer, hamnade i nya, spelade backgammon och drack ohälsosamt mycket kaffe.

Föga identifierade jag de 43 smakaromerna som likören ska innehålla och sedan dess har den fallit i glömska på samma sätt som Galliano och mycket annat från den tiden.

Men så förra året fick jag för mig att Licor 43 skulle vara fin tillsammans med den flamsiga smak som bara kan framkallas med violessens. Och i förra veckan blev jag ytterligare påmind om dess existens genom Kinnas rapport från Årets Bartender där vinnardrinken Chili-Vanilli banne mig innehöll Licor 43.
Maken tjackade en flaska åt mig i Barcelona och le voilà:

Violpannacotta med Licor 43

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 4

Tid: Ca 1 timme

Först vill jag göra klart att jag föredrar pannacotta som inte enbart är gjord på grädde. Jag vill ha en dallrig och något lättare konsistens. Därför blandar jag grädde med mjölk i basen.

• 2 1/2 dl vispgrädde
• 2 dl standardmjölk
• 2 msk strösocker
• 3 msk Licor 43
• 3 gelatinblad
• 1 tsk violessens
• 1 msk vatten
• 1/2 gelatinblad
• Violer till dekoration

1. Blötlägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten
2. Blanda grädde, mjölk och socker i en kastrull. Låt det koka upp.
3. Dra kastrullen av spisen, tillsätt likören och gelatinet. Rör runt tills gelatinet smält. Häll upp i fyra portionsformar i glas eller metall. Låt svalna något innan du sätter in dem i frysen i cirka 45 minuter så att de stelnar snabbt.
4. Blanda vatten och violessens i en skål. Mikra den i cirka tjugo sekunder så att vätskan blir varm. Krama ur och lös upp det sista halva gelatinbladet i violessensen och vattnet.
5. Låt tjockna en liten stund, men dröj inte för länge, då klumpar vätskan sig och du får börja om på nytt. Skeda violgelén jämnt över pannacottorna och låt stelna några minuter i kylen. Om du istället vill stjälpa upp pannacottorna kan du välja att göra violgelén först, låta den stelna i botten och sedan hälla över den något avsvalnade gräddblandningen (är den för het löser den upp violgelén).
6. Pannacottor själper du lättast upp genom att doppa formarna i kranvarmt vatten så att de släpper från kanten innan du knackar ut dem upp och ner över serveringsassietten. Dekorera med violer (de går att äta) och skaka effektfullt när du serverar så att desserterna kommer i dallring.

Jag lackade ur en stund i går när det gick upp för mig att min man sannolikt inte skulle kunna flyga hem från Barcelona för askans skull och att jag därför riskerade en fullspäckad aktivitetshelg med tre barn på egen hand. Modstulen rafsade jag runt i kylen för att komma på något att laga till middag.

Det fick bli livlinan pasta carbonara för till den hade jag ingredienser hemma. Nästan, i alla fall. Parmesanen fick bli fetaost och fläsket oliver (och jag hade säkert lagt i sardeller också om jag nu inte varit ute efter att fjäska för mina barn).

Kylen var full av smakrika oliver från Möllevångstorget och visst hittade jag en burk söta, starka småpaprikor, poponcini, också som jag hamstrat från Borough Market. I med dem! I växthuste blommade rosmarinen för fullt och då jag kom att tänka på Robin som tyckte vi använde för lite av dessa blommor i maten, klippte jag några kvistar av den också.

Mitt i alltihop ringde min man från Kastrup. Hans plan hade landat som ett av de sista innan flygplatsen bommade igen. Fram med orangina och upp med cavan!

Pasta Carbonara alla Grecia

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 4

Tid: 20 minuter

Hoppa inte över kanelen! Den tar ner de syrligaste topparna på fetaosten och får pastan och stanningen att gå ihop till en grekisk dröm.

• 400 g tagliatelle
• 125 g fetaost
• 4 ägg
• 1 tsk kanel
• 1 msk hackad färsk rosmarin
• 1 näve stora gröna oliver m kärna
• 1 näve kalamataoliver
• poponcini, peperoni eller marinerade paprikor
• Svartpeppar
• Olivolja

1. Koka upp rikligt med vatten och lite salt i en stor tjockbottnad kastrull (så slipper du extra disk). Lägg i tagliatellen och koka den al dente efter anvisningarna på paketet.
2. Knäck äggen i en bunke, ett ägg per skalle är en bra tumregel. Smula i fetaosten och vispa kanel och hackad rosmarin i stanningen. Salta inte, osten fixar sältan på egen hand!
3. Låt pastan rinna av i ett durkslag och häll snabbt tillbaka den i kastrullen. Häll i äggstanningen och rör på medelvärme tills äggen koagulerat och fetaosten smält.
4. Lägg upp på tallrikar med oliver, poponcini och små rosmarinkvistar. Ringla över en god (grekisk) olivolja och strö över svartpeppar innan serveringen.  

Idag skulle bokcirkeln träffats hemma hos mig, men livet kom emellan och vi fick skjuta upp det hela. Vi brukar oftast bjuda på vegetarisk soppa  eftersom vi inbillar oss att vi har en vegetarian ibland oss. Det har vi inte längre – hon hoppade av efter första träffen –  men traditionen lever liksom kvar, konstigt nog.

Ikväll skulle vi ha diskuterat Anna Karenina, del fyra och fem. Det var jag som sålde in Tolstoj efter att ha lyssnat på den fängslande Bokcirkeln i P1. Under min ryska tegelstensperiod i gymnasiet läste jag främst Dostojevski och betade av Krig och Fred av bara farten. Anna Karenina däremot hakade jag upp mig på och lade åt sidan eftersom jag inte tyckte om henne. Kanske var det tur, för jag ser helt andra nyanser i den nu och är mer tolerant inför vuxenvärldens ofullkomlighet än när jag påbörjade den för tjugo år sedan.

Hur som helst hade jag tänkt att bjuda på jordärtskockssoppa eftersom jag hittade fullt av dem när vi grävde upp trädgårdslandet. Det finns en orsak till det;  jag älskar jordärtskockor men är överkänslig mot inulinet. Därför frodas de och blir stora som barnahänder genom min blygsamma konsumtion.

Mitt värsta jordärtskocksminne var då några vänner och jag stekte skockorna i smör och curryblandning. Gudagott, men jag vaknade mitt i natten och undrade om blindtarmen var spräckt eller vad det annars kunde vara för dödlig åkomma jag drabbats av. Sedan dess är jag ytterst försiktig, men till kvällens ära tänkte jag ändå upprepa smaksättningen och soppa blev det härhemma i alla fall.

Masalan var en blandning ur lite olika färdigmalda kryddburkar som jag fått hem när jag missat att specificera mig. Annars använder jag hela kryddor och stöter och maler dem själv. De pulvriserade stackarna blandade jag och rostade lätt i en stekpanna i ett fåfängt försök att återge dem dess forna arom.

Till det hela gjorde jag snabb-ghee i microvågsugnen som topping och strödde några nypor sesamfrö över de penslade papadumen innan gräddningen. Maxad effekt för lite arbete. Nu gäller det: ska jag ska få magknip eller inte. 

Jordärtskockssoppa med masala och ghee

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 5
Tid: 35 minuter (15 till skalning…)

Just jordärtskockor är perfekta med denna milda garam masala, som låter skockornas smak slippa igenom och förstärker den. Ghee är indiskt klarat smör och här använt som specialeffekt. Servera med sesambeströdda papadum. Lever du inte i ett syndigt överflöd av skockor kan du fylla ut med potatis, det blir gott det med.

• 700 g jordärtskockor
• 1 tsk salt
• 1 liter vatten (ca)
• 7 dl gammeldags mjölk
• 2 shalottenlökar
• 50 g smält normalsaltat smör
• Kryddblandning:
• 1,5 tsk mald spiskummin
• 1,5 tsk gurkmeja
• 1 tsk mald kanel
• 1 tsk mald koriander
• 1/2 tsk mald ingefära
• 1/2 tsk mald kardemumma
• 1/2 tsk mald svartpeppar
• 1 tsk salt
• Ghee:
• 25-50 g osaltat smör
• Till servering:
• 10 papadum
• 1 msk rapsolja
• 2 msk svarta och vita sesamfrö

1. Skrubba och skala skockorna. Lägg dem direkt i kallt vatten, annars mörknar de.
2. Koka upp skockorna i en kastrull med vatten och en tesked salt. Jag som är inulinkänslig bytte kokvatten en gång, men det är annars onödigt.
3. Blanda de malda kryddorna ordentilgt och piffa upp dem lite i en torr stekpanna. Lägg dem åt sidan och torka ur pannan.
4. Skala, finhacka och fräs löken i stekpannan med smöret på medelvärme. Löken ska inte ta färg, bara mjukna.
5. Häll i kryddorna i pannan igen och blanda med smör och lök.
6. När skockorna är helt mjuka, häll av vattnet, skopa över innehållet från pannan och mixa slätt med en stavmixer.
7. Blanda sedan i mjölken, mixa igen, smaka av med salt och låt soppan småputtra medan du fixar med papadum och det klarade smöret.
8. Lägg smörklicken i en skål och kör på full effekt i cirka en och en halv minut i mikrovågsugnen. Det ska bubbla ordentligt. Sedan låter du smöret svalna och mjölkproteinet i bottensatsen sjunka ner och skummar av ytan (det här är egentligen en längre process, men för sjutton, det är ju måndag).
9. Ställ in ugnen på 250 grader, pensla papadumbröden med rapsolja och strö över sesamfrö innan du gräddar dem i cirka 1-2 minuter så att de hunnit puffa upp.
10. Häll upp soppan i skålar, ringla lite ghee över och sörpla av hjärtans lust. Mina barn ville gärna skopa soppa med papadum, det blev lite kladdigt. 

Hoppsan, det har visst inte blivit mycket skrivet på ett par dar. Men nog har jag lagat mat ändå. Dessutom har vi tagit bort bubbelplasten från växthuset och städat av det inför säsongen, börjat dra lite i rabatterna och grävt upp trädgårdslandet.

Flera jular i rad har jag önskat mig en råsaftcentrifug, men kanske har jag inte varit tillräckligt snäll,  det har i alla fall aldrig blivit någon.

I går tog jag saken i egna händer och införskaffade en (Bosch) själv. Vilken förtjusande manick! Jag fick lust att centrifugera allt möjligt: kålrötter, äpplen, hundarna… men i kylen hade jag en korg med kiwi inköpt till det facila priset tio kronor, så dem fick det bli.

Nästa beslut kom vid vad det hela skulle bli. Skulle jag gå på Tockasvansens linje och hitta på någon sorts Kiwi Rum Punch, eller på Mikaelas rawfoodlinje och göra en smoothie?

Det blev en smoothie, vilket kanske var tur med tanke på att klockan bara var elva och flera timmars jobb återstod i växthuset. När jag var föräldraledig med vårt yngsta barn – och de äldre två skulle hämtas hem från dagis under vilda protester klockan två – gjorde jag däremot ofta smoothies till mellanmål för att alla (även jag) skulle bli på bra humör igen. Det funkade idag med.

Smoothie med kiwi, avokado och banan

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 2
Tid: 15 minuter

Len och fin och grönare än björkskotten är den här smoothien som du kan göra när du fått tag i kiwi som klippvara.

• 10 kiwifrukter
• 3 små bananer (Rättvisemärkta)
• 1 avocado
• Myntablad

1. Skala kiwifrukterna med en rotfruktskalare eller en vass kniv.
2. Pressa dem i en råsaftcentrifug eller mixa dem och passera genom en sil för att få bort kärnorna.
3. Blanda kiwisaften/moset med skalade bananer och urkärnad avocado i en kannmixer. Mixa allt slätt och mjukt och häll upp i två glas. Dekorera med myntablad och sörpla i dig hela härligheten på studs. Laktosfri och nyttig är den också, bra va?

Bland det roligaste med mat är att bli inspirerad till en ny rätt mitt i en pågående process och knappt hade jag laborerat färdigt med mina pajer förrän följdfrågan uppstod: Vad göra med den goda gelé som blivit över?

Jag behövde inte tänka länge innan jag kom på att det naturligtvis måste blandas med sherry och ingå i det klassiska smörrebrödet Dyrlægens Natmad tillsammans med tunna skivor av hemlagat saltkött av kalvstek, rödlök och krasse på ett mörkt rågbröd. Påläggskombinationen sägs ha uppkallats efter en veterinär i Kolding som alltid beställde den när han varit ute på nattliga sjukbesök.

Orkar du verkligen inte trixa med grisfötter själv är du förlåten. Det går utmärkt att göra en god sherrygelé även på hemkokad buljong och gelatinblad. Vill du till och med helt utesluta gelé så måste du kombinera med något annat saftigt, som gurka.

Egenlagad leverpastej blev det inte idag, jag använde mig istället av den grova, goda Kävlingepastejen. Underst hade jag skivor av Garagebageriets Hällestadgrova, men annars tror jag att Camilla Plums Old school rugbrød kan vara en riktigt god idé.

Dyrlægens Natmad

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4

Tid: 2 dagar + 10 minuter

• 4 skivor mörkt rågbröd
• 200 g saltkött
• 200 g grov, bakad leverpastej
• 8 tunna skivor buljonggelé
• 1 rödlök
• Smör eller flott från gelékoket
• Smörgåskrasse
• Ev. salladsblad.
• Till Saltköttet:
  500 g kalvstek
  2 liter vatten
• 4 dl grovt salt
• 1 1/2 dl socker

1. Koka upp vatten, socker och salt till en saltlake och låt den svalna.
2. Häll lagen i en plastbunke så att den täcker kalvsteken. Pressa ner köttet under ytan med en tyngd, till exempel ett grytlock. Ställ bunken övertäckt i kylskåp i 2-3 dagar.
3. Häll av laken och låt köttet sjuda i nytt vatten i 35 minuter. Ta upp köttet och låt det rinna av. Vira in det i folie och kyl i kylskåp.

Har du lagat gelén själv från grunden enligt det här receptet behöver du bara värma upp den, blanda i sherry och låta den stelna igen. Annars utgår du från en god buljong istället.

• 1 dl färdig gelé
• eller:
• 1 dl buljong
• + 1 gelatinblad
• 2 tsk sherry (Fino eller Amontillado)

1. Buljonggelé: Lägg gelatinbladet i blöt i en kvart. Krama ur och rör ner i den varma buljongen tillsammans med sherryn.
2. Häll upp i en liten form och ställ kallt så att geléet stelnar. Detta kan du göra samma dag som du kokar saltköttet.
3. Ta bort det flott som lagt sig på ytan och skär sedan fyra snygga skivor gelé, 1-2 cm tjocka.
4. Skär nu även leverpastejen i tjocka skivor och rödlöken och saltköttet i tunna.
5. Bred flott eller smör på rågbrödsskivorna. Om du vill kan du bottna med ett salladsblad. Drapera med saltköttsskivor ( sex skivor per person). Kom ihåg att smörrebröd, till skillnad från sina svenska smörgåssläktingar, inte alls behöver domineras av brödet.
6. Toppa med sherrygelén, rödlöksringar och smörgåskrasse. Drick förslagsvis någon god öl till och hygga dig ordentligt.

I morse var det frost i gräset, men vad gör väl det så länge solen skiner från en klarblå himmel? En riktigt skön start på påskhelgen blev det i alla fall.

På Skärtorsdagen genomförde vi vår årliga påskrebus med äggjakt tillsammans med grannarna. Vis av erfarenhet gömdes bokstavsäggen i sista minuten så att inte skatorna sulle hinna före, de hann äta upp flera stycken sist.
Till nästa år måste vi nog annars höja svårighetsgraden, barnen har blivit äldre och smartare och knäckte ledtrådarna direkt.

Efteråt larmade alla barn runt i byn iklädda hucklen på jakt efter godis. Sexåringen ville inte vara så värst påskigt utstyrd  (i fjol var han Påsk-Zlatan i landslagströja) och velade länge innan han bestämde sig för Påsk-Indiana Jones, fick ett läskigt ärr ditmålat med kajalpenna och försvann med cowboyhatten på svaj.

Min äldsta flicka fyllde åtta och ville ha tårtkalas utomhus i solen. Det gick bra i ungefär tio minuter innan det blev för kallt att sitta still. Jag hade bakat marängbottnar och varvat dem med passionsfruktcurd, grädde och choklad.

Högst upp på toppen gjorde jag reden efter idé av Nigella Lawson: Smält choklad (jepp, Rättvisemärkt) vevat med All Bran som klickas upp i små bakpappersformar och får stelna i frysen i några minuter. Busenkelt och mycket uppskattat.

Idag samlas hela släkten på en gård strax utanför Lund, pickar ägg och äter en stor påskbuffé. Mitt bidrag blir små  kulörta maränger. Bakade med varmluften påslagen kunde jag få in tre plåtar på en gång. Riktigt spröda och goda blev de och jag har försiktigt packat dem i en kartong.

Ha en riktigt skön och glad påsk!

Var någonstans var vi nu igen… Jo, nu är det dags att blanda ingredienserna till hot water crust pastry. Det förekommer så klart olika recept. Alla innehåller ister, men du kan byta ut halva istermängden mot smör om du vill. Likadant så finns det varianter med bara ister och hett vatten.

Jag valde det med hälften mjölk, hälften vatten (utan vin) som Keith Floyd brukade använda eftersom jag tidigare bakat med ister och då lärde mig att flottet utmärkt kan ersätta smöret och samtidigt ge degen en djupare, kryddigare smak som du inte får med smör. Rapportera gärna dina erfarenheter.

Melton Mowbray Pork Pie (forts.)

Receptmakare: Traditionellt/ Anna Billing

• 200 g ister
• 500 g vetemjöl
• 2 1/2 dl mjölk
• 2 1/2 dl vatten
• 1 tsk salt
  1 ägg till pensling

1. Får du inte tag på ister kan du köpa späck och skära i bitar. Smält först på hög värme, sedan medelvärme i en kvart tills det bara återstår små baconliknande bitar i det smälta fettet. Plocka upp dem med gaffel och sila av istret.
2. Rör ister, mjölk och vatten i en kastrull och värm tills det nästan kokar.
3. Blanda med mjöl och salt och arbeta ihop den varma degen med en trägaffel. När degen svalnat något kan du fortsätta med händerna.
4. Här kan du göra två val: Antingen trycker du ut den varma degen i en stor springform med bakplåtspappersklädd botten. Eller så låter du den vila kallt i en halvtimme för att lättare kunna kavla ut den och modellera mindre pajer på frihand.
5. För en stor åttapersonerspaj: Tryck ut 2/3 av pajdegen tunt i botten och på sidorna. Låt degen hänga ut några centimeter över kanten och trimma den med kniv eller sax.
6. Fyll pajen med köttblandningen och packa den ordentligt i formen.
7. Platta ut den återstående delen  med händerna (den är ett under av smidighet) till ett lock som täcker köttet och går ner i pajformen.
8. Gör ett hål i mitten med hjälp av en äppelurkärnare. Det är viktigt, annars spricker pajen under tillagningen. I engelska köksbutiker säljer de särskilda pie funnels för att hjälpa ångan ut ur pajen, men det går bra utan. De vackert skurna mönstren i locken är alltså inte bara ögonfägnad.
9. Limma kanterna mot varandra med ett uppvispat ägg och nyp ihop dem med fingrarna. Vecken åstadkommer du genom att klämma degkanten mellan pekfingerknogen och andra handens pincettgrepp (tumme och pekfinger).
10. Har du överbliven deg kan du tillverka romber eller blad till dekoration. Pensla locket med uppvispat ägg. Grädda i nedre delen av ugnen i 180 grader i  två timmar. Pajen ska vara gyllenbrun och genombakad.
11. Om du väljer att modellera pajer på frihand är det lättare om den är kyld först (se punkt 4). Dela först degen i tre eller fyra delar, sedan varje degklimp i två delar där biten till locket består av 1/3.
12. Ta bottenklimpen, kavla ut den och modellera den kring änden på en kavel (med handtag och pinne borttaget). Tryck upp degen så att den fortfarande håller ihop i en form.
13. Fyll pajdegsskalet med det tärnade köttet. Kavla ut locket och gör ett hål i mitten eller vik det och klipp diametrala rombhål med sax – det går faktiskt lättare än man tror. Förslut pajen med ägg, precis som i steg 10. Om du vill kan du snurra en degremsa till en pajros i mitten som kan dölja hålet. Pensla med ägg och grädda i nedre delen av ugnen i 180 grader i en timme och en kvart.
14. När pajerna svalnat i 30 minuter är det dags att tillsätta buljonggelén. Smält den i ca 30 sekunder i mikron. Den ska inte koka, bara övergå i flytande form.
15. Sätt en tratt en bit ner i hålen (lyft bort pajrosen först). Häll så mycket av den flytande gelén i tratten som det går så att fyllningen omgärdas av ett lager god gelé. Har du en spruta hemma kan du använda den istället.
16. Låt pajerna stå kallt över natten innan du skär dem så att gelén har stelnat under tiden. Servera i kalla bitar ihop med en klick piccalilli och en god öl.

Det är det faktiskt inte svårt, bara tidskrävande. Här finns en bra instruktionsfilm. Det jag själv ska tänka på till nästa gång är att pajerna på frihand sjunker ihop betydligt så att jag inte ska vara rädd för att göra dem högre.

Det ni ser i snittytan är champinjoner och rökt sidfläsk som jag roade mig med att blanda i en av pajerna. Det finns inga heliga kor och inga heliga grisar heller, för den delen.