Jag är inte bara matbloggare, jag är skidskolemamma också. Och en riktigt skruttig längdåkerska.
Om bara ett par timmar kör vi till Tandådalen i Sälen. Jag tänker lämna datorn hemma, inte laga mer mat än nödvändigt och framför allt vara med familjen så mycket som möjligt.

Familjen, ja. Förutom våra egna tre barn så har vi med ett extrabarn och bägge hundarna (de skulle vara på pensionat men fick lägligt nog ögoninflammation).

Dessutom ”vår stora, feta skånska släkt” som svägerskan brukar kalla den.
I år kommer tjugoåtta släktingar att vara i Sälen samtidigt. Vi bor dock inte i samma stuga, eller ens i samma by allihop, men vi samlas och äter hos varandra om kvällarna.

Det blir inga större överraskningar; fjällveckan är full av små traditioner att följa och bryta mot. Jag vet till exempel redan att vi får fantastiska kroppkakor som min mans morbröder har lagat, ärtsoppa med varm punsch och skånska pannekagor hos svärmor, kycklinggryta hos svägerskan och gulasch hos kusinen.

Själva brukar vi laga svamprisotto, men i år har jag asat med råkorv som vi stoppat i butiken istället (ska berätta mer om korvprojektet  när jag kommer hem). Det blir för mycket jobb att stå och hacka grönsaker åt en så stor sats risotto som skulle ha krävts för att mätta alla. 

Annars då? Bästa våffelstället: Joänget. Bästa lunchen: Lisa Elmqvist i Sälen. Bästa middagsfriden: Lammet och Grisen med gott vin och kött till oss vuxna och lekrum och filmvisning för alla barn.

Jag kommer att hänga många timmar i legotältet och satsa på att köra ett varv runt fjället varje dag.  Idag var jag på handarbetsworkshop på Kulturen och blev himla sugen på att virka mig en OS-mössa, eller i alla fall ett iPhonefodral (så jag inte ska ta miste). Vi får se om det gått över tills jag kommer upp. Ha en bra vecka, så hörs vi när jag kommit hem.

I dag vabbade samtliga dagisfröknar och därför fick barnen stanna kvar här hemma och ”pärla” och spela Nintendo DS  istället. Så blir det ibland när man är med i ett dagiskooperativ, men alla tyckte nog det var rätt så skönt med ett lite lugnare tempo i morse efter en sen kväll med störtloppsdramatik.

Själv var jag rätt trött och fortfarande mätt av pannkaksoset från gårdagen (stekte sju olika sorter till ett tidningsjobb) så en enkel och snabb ärtsoppa, utan pannkakor,  kändes helt rätt att servera till lunch.

Som ni kanske känner till vid det här laget gillar jag mixade soppor. De är snabba och goda och bra att ha med sig på utflykter som ett komplement till smörgåspaketen. Dessutom förhindrar den släta konsistensen vilsamt nog  att jag blir avkrävd en detaljerad  innehållsdeklaration.

Den här ärtsoppan är en favorit som med sin pigga färg också uppskattas av barnen. Själv åt jag åt den första gången för tre år sedan hos Naked Juicebar när de precis hade slagit upp sina portar på köpcentrat Nova i Lund.

Jag blev helförtjust i konceptet, menyn och Marias och Steves underbara storytelling: ”large, plump, Australian mangoes fell in love with crisp tasty Swedish berries”. Vi snackade ihop oss och beslöt att prova dagliga leveranser av färska smoothies och soppor för försäljning i butiken. Tyvärr blev vi snabbt varse om att kvaliteten inte kunde bibehållas när produkterna mixades i förväg, så projektet gick i stöpet.

Men juicebaren gick det riktigt bra för, den utvecklades till en kedja som finns på lite olika ställen i landet och Maria och Steve utsågs till Årets nyföretagare i Sverige 2009. Receptet till Greenpeas-originalet är en väl bevarad affärshemlighet, men med Marias välsignelse presenterar jag här min tolkning av den bästa ärtsoppan: grön, snabb och oemotståndlig.

Greenpeas: grön ärtsoppa med mynta och yoghurt

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4
Tid: 8 minuter

• 500 g frysta gröna ärter
• 7 dl grönsaksbuljong
• 1,5 dl turkisk yoghurt
• 3 kvistar färsk mynta

1. Koka upp vattnet till buljongen i en stor kastrull. Jag använder Renée Voltaires lantbuljong utan glutamat, men det går bra med andra sorter.
2. Häll i ärterna och förväll dem snabbt.
3. Mixa ärtor och buljong slätt med stavmixer direkt i kastrullen.
4. Klicka i yoghurten och lägg i åtta-tio myntablad. Mixa lite till.
5. När soppan är krämig kan du smaka av med svartpeppar och eventuellt lite salt.
6. Servera bums i skålar eller djupa tallrikar.

Om vi firar Valentin? Njae, inte speciellt. Jag och min man har varit ihop i tolv år och efter de första årens halvdana försök att trumfa den andra med rosbuketter lade vi ner alltihop. Ändå uppmärksammas Alla hjärtans dag mer än någonsin här hemma och det beror på barnen.

För på dagis har de hjärtfest, i skolan ljudar de till h-j-ä-r-t-a och vi blir avundsvärt lovebombade med  egentillverkade valentinkort vid frukosten. Så för att inte vara en total glädjedödare fick alla var sitt chokladhjärta i röd stanniol i morse.

Annars har jag inget emot om andra firar. Vi mår nog bra av lite rosenrött så här års, på samma sätt som det färgsprakande Halloweenfirandet har piggat upp det ruggigaste höstdiset med sin mat och sin värme. Dessutom tycker jag att Alla hjärtans dag är utmärkt att koppla till kampanjerna för Rättvisemärkt choklad och rosor. 

Men i smyg har jag närt en önskan om ett experiment i några år. Ett ganska nördigt sådant, men inte desto mindre har jag velat provlaga vaktlar i rosenbladssås, så som Tita gör av den bukett hon fått av sin älskade svåger Pedro i den mexikanska boken Kärlek het som chili.  Honom som hon aldrig kan få men som hon lagar mat åt efter devisen ”vägen till mannens hjärta går via magen”.

Men så lyckas Tita sticka sig på en rosentagg och blodsdroppen i maten gör att alla får dåndimpen av lust, uthuset fattar eld, den yngre systern svettas skära rosendroppar och rymmer spritt språngande naken från föräldrahemmet med en revolutionär.

Står det i en bok att ett recept ska vara det godaste romanpersonen någonsin smakat blir man ju så klart nyfiken, även om det kanske bara är en litterär fantasi. Så jag provade idag att laga utifrån boken. Mängder och annat stämde inte alls och fick skrivas om. Vinet är till exempel ett tillägg från mig och jag har nog halverat mängden honung och anis.

Om det blev gott? Ja, det tycker jag nog, och roligt hade jag. Den maxade effekten har förvisso uteblivit, det måste nog ha berott på att jag inte lyckats få tag på de vaniljliknande pithayablommor som receptet egentligen föreskrev…

Vaktlar i rosenbladssås

Receptmakare: Anna Billing efter laura esquivel

Portioner: 4

Tid: 50 min

Jag gick ut stenhårt och provade följa receptet, men nej, det fick skrivas om. Med halva mängden kryddor och en skvätt vitt vin lyfte det dock betänkligt. Rosorna ska vara rättvisemärkta. Av princip och för att minska mängden bekämpningsmedel.

• 4 st urbenade vaktlar (600 g)
• 10 st rättvisemärktrosor
• 100 g kastanjer (färdiga, vacuumförp)
• 2 vitlöksklyftor
• 1 nypa stötta anisfrön
• 1 msk honung
• 2 msk smör
• 2,5 dl vitt vin
• 1 msk rosenvatten
• Salt och svartpeppar

1. Rensa rosorna och blötlägg alla blombladen i rikligt med kallt vatten en stund. Tvätta bladen, byt vatten och skölj på nytt. Låt dem rinna av, gärna i en salladsslunga.
2. Bind under tiden upp vaktlarna så att de håller formen.
3. Värm en klick smör i en traktörpanna eller tjockbottnad vid gryta och bryn vaklarna jämnt runt om. Salta och peppra.  Ta upp vaktlarna och håll dem varma medan du gör färdigt såsen.
4. Mixa kastanjerna till smulor med en stavmixer och gå sedan över rosenbladen lite grovt. Spara en liten näve blomblad till garneringen.
5. Hacka vitlöken fint och stek den i skyn efter vaktlarna. Tillsätt honungen, stött anis, kastanjerna och rosorna och fräs med en klick smör.
6. Fyll på med vitt vin och sjud några minuter. Sila bort rosenhacket genom en sil. Tillsätt rosenvattnet och smaka av såsen med salt och svartpeppar.
7. Lägg fåglarna i en trång tjockbottnad gryta. Slå över såsen och låt vaktlarna puttra i cirka tjugo minuter. Servera med ett gott ris och grönsallad till någon du tycker riktigt mycket om.

Visst är det lite konstigt att man trots kylan ändå kan bli småsugen på att äta snö? I alla fall den orörda nysnön här ute på landet. Barn och hundar äter gärna snö och själv har jag ett suddigt minne av att vi för många år sedan blandade frozen margarita på snö, drinkmix och tequila på en efterfest (och att det var så sent att vi gladeligen nonchalerade lite grus i botten).

Förra veckan, när vi åt pizza på favorithaket Vespa, blev barnen eld och lågor över dessertmenyns citronsorbetfyllda citroner:
”Sådana kaaan vi väääl göra hemma”, bad de och jag hade inget att invända.

För visst älskar jag generöst gräddiga, fullspäckade glassar som hos Annika, men när jag ska göra glass själv blir det ändå oftast lite lättare sorbeter med friska smaker. Och att fylla citroner med glass är ganska kul, om än lite corny.

Här utgick jag ifrån ett recept på mjölkbaserad italiensk citronglass från Jan Hedh. Tyvärr är inte ekologiska citroner att rekommendera, de blir helt enkelt för små för ändamålet.

Citronerna pressade jag med en citrusmanick jag fått i present. (kan inte låta bli att fnissa när jag ser den, för den påminner lite om Anthony Perkins djävulsutdrivare i den fullkomligt skruvade filmen Crimes of Passion.) Men alldeles oavsett opassande associationer var den riktigt användbar när det gällde att urholka citronen och behålla skalet intakt. Och glassen blev underbart god och så vit som en snö:

Italiensk citronglass i skal

Receptmakare: Anna Billing (med lån av Jan Hedh)

Portioner: 7-8 fyllda citroner

Tid: 90 minuter

Den här italienska citronglassen är lätt och frisk och perfekt att fylla urholkade citroner med. Gör många på en gång och ha i frysen. Nästa gång testar jag med blodapelsiner!

• 8 citroner
• 2,5 dl vatten
• 2,5 dl socker
• 2,5 dl pressad citronsaft
• 2,5 mjölk
• 2 gelatinblad

1. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten.
2. Koka upp vatten och socker så att det löser sig.
3. Krama ur och tillsätt gelatinbladen. Rör tills gelatinet lösts upp. Låt lösningen svalna helt.
4. Skölj citronerna noga och torka dem. Skär av ett lock och pressa ur saften med en sked eller press så att de urholkas fast skalen fortfarande är hela. Placera rätt lock vid rätt citron.
5. Sila bort fruktkött och kärnor och blanda en del av citronsaften i den avsvalnade sockerlagen. Resten kan du använda i dressingar eller frysa in till nästa glassomgång, den här lär du göra om.
6. Kör blandningen i en glassmaskin i några minuter. Tillsätt sedan mjölken och fortsätt i glassmaskinen i ca 40 minuter tills massan får en fast konsistens. Du kan även blanda allt i en skål, ställa in i frysen och röra runt med jäman mellanrum. Det blir inte lika bra, men ok.
7. Fyll citronerna med glassen, klicka på lite extra och tryck dit locket, nästan som på en semla. Servera med en liten sked i glasskålar eller glas så att de kan stå upprätta. Du kan också förbereda hela rasket och förvara de färdigfyllda citronerna i  frysen. 

Tack allihop för era kloka tankar och alla goda idéer som trillade in som tävlingsbidrag. Ni hade nog  gillat vår butik, för vi hade  kunnat  infria en hel del av önskemålen redan idag. Men det finns alltid anledning att vara självkritisk och nya intryck är oerhört nyttigt för en butiks utveckling.

Fantastisk respons, ni är värda minst trettio pepparkvarnar! Tyvärr har jag inte så många, så jag tänkte i alla fall ge er ett ordentligt svar:

Mimmi: Tack för tipsen om butiken i London. Ska åka dit på studieresa i mars, så jag ska försöka spana in den. Jag är positiv till lösviktsförsäljning. Varför branschen tvekat handlar om att det mycket lätt spreds ohyra i lösa gryn i de gamla öppna systemen. Men med slutna system som Risentas och Renée Voltaire torde lösviktsförsäljningen kunna skötas lättare.

hannaH: Vi har mycket av det du skriver om. Kan trösta dig med att butiksplanerarna inte längre rekommenderar frukt & grönt först i kundvarvet just av de skäl du anger. Förslagslåda har vi provat lite från och till, men vi upplever att våra kunder är ganska bra på att ställa krav också direkt till personal. Vi har nyligen anställt två kockar i köket, så vi ska bara se till att få ut dem i butiken lite oftare…

Peter: Enskilda butiker typ ICA:s har inga problem alls att handla lokalplockat. Det enda är att vi måste handla vitt från ett företag och att företaget blir juridiskt ansvarig för sin produkt. Hittar du en certifierad svampplockare i Skånetrakten så hit med honom bums! Roland Rittman är en klok herre som lyckats göra naturen till sitt eget lager. Honom handlar vi av lite från och till, men det blir dyrt för kunderna.

Zelca: Skulle kunna göra dig lycklig på de fem förstapunkterna redan idag. Dessutom lagar vi mat på prickiga äpplen och gammalt bröd samt har godiset placerat långt från kassorna efter önskemål från en föräldradelegation på 70-talet. (Alla konsulter tar sig för pannan över detta, men lovat är hållet…)

David: Du är så himla välkommen närhelst du har möjlighet! Då skulle du kunna spana rätt in i styckrummet från butiken, för vi slog ett hål i väggen i höstas  just för att visa upp vår köttavdelning.

Alexandra: Även om bake-offen utvecklats så går trenden tillbaka. Folk vill ha riktigt bröd. Vi har precis tagit in surdegsbröd från Garagebageriet, men Skåne är annars traditionellt bra på opackat bröd och rågbröd.

Jens: Ja det är väl ändå drömmen, att kunna samla det bästa. Jag provade att skriva en  shoppinglista upplagd efter kundvarvet till en butik i Malmö, men den blev ingen succé. De flesta kunder handlar idag utan lista och vill bli inspirerade i butiken istället. Men en skräddarsydd variant vore kanske något… och vem kan motstå en espresso?

Toto: Mycket bra idéer! Tyvärr är vi ganska trångbodda, men det tål att tänkas på. Guidade turer med dietist har vi haft nyligen (duktiga Viktoria) men det kan vi säkert göra mer av.

Båthuspernilla och Gitto: Vi tror och hoppas att vår personal upplevs som relativt kunnig och intresserad och ser till att skicka iväg dem på utbildningar med jämna mellanrum. Vid   nyanställningar tittar vi också extra på dem som är intresserade av god kundkommunikation. Upplever dock att det ökade matintresset bidragit till att locka fler matintresserade till branschen.

CrimsonAnna: Mängden ekologiskt ökar hela tiden, vilket vi är otroligt glada för. Vi skulle absolut kunna ha fler förvarings/tillagningstips i grönsaksavdelningen. Äppelsorter är vi ganska petiga med då vi är närapå fullcertade under säsongen med äpplen från Österlen.

Elie: Kundtoaletter finns i Spartas foajé, vi bygger inga nya eftersom vi bara är (trångbodda)hyresgäster. Är det kris kan du alltid få gå i butikens, vi har än så länge aldrig nekat någon i nöd. Middagstipsen är en jättebra idé!

Lisa: Låter spännande!

Eva: Säsongsinfo är bra men kan bli ännu tydligare. Och helt rätt: vi har otroligt många ensamhushåll som handlar hos oss, så storpack prioriteras inte.

Nyctea: Get into business, jag har sökt med ljus och lykta efter örtleverantörer med buntar. Försökte tubba örtförsäljarna på Möllan att sälja till mig, men de verkar göra rätt så bra affärer som det är… Varje vår säljer vi kryddor till utplantering, det är lite bättre drag i dem.

Malin: Du är något på spåren…  ICA jobbar med ett system, AutoOrderButik, där alla köp från deras varor registreras automatiskt och beställer hem nytt. Fast det gäller ju inte allt det som vi köper på annat håll förstås.

Pipopp: Ja, dialogen och flexibiliteten är superviktig och man måste odla en kultur för detta inom företaget. I förra veckan gick vi lite trevande ut på twitter för att öppna upp möjligheten till dialog med kunderna ytterligare och för att kunna berätta om färskvaruleveranserna. Roligt att din butik blivit bättre!

Siv EE: Du är en riktig kämpe som åker 13 mil för att handla (vi är så bortskämda med korta avstånd). Jag ska inte på något sätt hävda att vi inte säljer anemiska jordgubbar (för det gör vi) men vi lyfter gärna fram säsongsfrukten. Just nu är det ju säsong på t ex papaya. Då är ju frågan om man ska promota den eller inte? Vi gör det, för vi vet att kunden trots allt inte riktigt lever som den lär och det hade blivit ett ramaskri om vi inte haft annat än äpplen och kålrötter i hyllorna. Men jag tycker att det är sympatiskt att fryssortimentet ökar.
Vi säljer idag kött över disk och hade gärna haft det hängande. Fast då krävs speciellt, dyrt mörningsskåp så vi har tvekat. Köttet tappar 1/3 i vikt vilket också måste läggas på priset. Är inte säker på att vi kommer upp i några större volymer. Lokalt kött säljer vi däremot mycket av. Oftast har jag träffat korna innan.

Örjan: Många gånger provar man var kunden ”vill” ha en vara. En asiatisk sås kan få plats både i kolonialsortimentet och i en ”Världens kök”-sektion. Vi börjar ofta med dubbelexponering och ser sedan var den hamnar. Skärmarna är en riktigt smart idé som jag hoppas att någon högre upp fångar in.

Anna-Carin: Jag vet många med dig som vill ha bättre laktosfritt utbud i butikerna. Vi hör till de butiker som har valt att satsa på en bred mejeriprofil och kan erbjuda de flesta produkterna på marknaden. Under året har vi även kombinerat med dietistinformation (se ovan).

Ylva: Det där är verkligen bra! Ska ta och förhöra mig hos Bosarp som ligger ganska nära. Jag provade att byta ut grillmarinaden i butiken för några år sedan mot en fransk (ni vet med vitlök och öretr). Alla var emot idén och den sålde inget vidare. Men med ekologisk kyckling… skam den som ger sig!

Kettil: Vi har inne Mutti-tomater och de säljer bra, men vi kunde verkligen bli bättre på roliga pastasorter. Ska se om jag kan prångla in mer nu i och med ombyggnaden. Vi har haft en del kokböcker, men vissa har fått ben, så referensex mottages varmt. Roligt att du nämnde gino i Östermalmshallen, dem har jag också stått och beundrat. Vi utvecklar vårt kök och ökar personalstyrkan där just nu, vi får se var vi kan få fram.

Karin: I en bra butik ska det alltid hända något, det håller jag med om. Vi köper gärna in från bagerier, kafferosterier och sushimakare. I förra veckan började vi samarbeta med Patisseriet i Lund så snart dyker det upp bullar, kakor och desserter därifrån också. Förr upplevde jag att det var mer uppdelat i fackhandel och snabbköp, där snabbköpen stod för lägre pris och därmed lägre kvalitet. Idag håller branschen på att täppa till glappet, gruyèren är lika grottlagrad i båda lägren och en smart entreprenör slutar snobba och månar istället om att finnas där folk handlar.

Det här blir en riktig rysare, så mycket bra idéer. Men någon måste vinna så jag drar hastigt och lustigt… hannaH och Ylva!
Grattis till vinsten, jag mailar er om era adresser. Måtte pepparkvarnarna inte glappa i första taget!

Vad glad jag blev igår när jag vann Weckans twitterkock hos Rikard Nilsson med mitt recept på Hunter’s pie! Det satte allt lite extra guldkant på fredagskvällen och jag blev stolt över att få vara i sällskap med matbloggare som Rebecca,  Gitto med flera som redan kammat hem titeln.

En annan kul sak är att Rikard Nilsson hade raggat fatt i innehållslistan till den hemliga råvarukorgen från Årets Kock som jag bad honom om. Jag blev nämligen så ruskigt nyfiken på vad kockarna hade haft att välja mellan. Ibland är det ju lika kul att veta vad någon valde bort som vad de faktiskt använde. Uppgiften var att laga en soppa till fjorton personer med minst två tillbehör, varav det ena skulle vara varmt. Här är sopporna som kockarna tillagade. Resursklokt-temat gillade jag ju också av förståeliga skäl.

Påhittige Rikard har nu lanserat en tävling i sitt veckobrev där du som vill kan komponera ett recept (alltså inte bara soppa) med råvaror från korgen och erövra titeln Årets Twitterkock 2010. Gå in och delta, vetja!

Hemliga råvarukorgen Årets kock 2010

• 1 hel torsk på 3‐5 kg
• 2 kg potatis,fast sort
• 2 st rotselleri
• 1 kg gul lök
• 1 kg röd lök
• 4 st vitlökar
• 2 kg morötter
• 2 kg gulbetor
• 2 st blomkål
• 3 st fänkål
• 1 st pepparrot
• 2 kg kvisttomater
• 10 st Aromaäpplen
• 2 st gurkor
• 3 hg ingefära
• 10 st citrongräs
• ½  röd chili
• 5 st citroner
• 5 st blodapelsiner
• 2 st romansallad
• Örter:
• timjan, rosmarin, dill, persilja, oregano, gräslök, koriander, dragon, kryddkrasse
• 20 st vaktelägg
• 20 lantägg
• 2 kg vetemjöl
• 500g ströbröd
• 1 l olivolja
• 1 l rapsolja
• 1 flaska vitt vin
• 2 liter fiskbuljong
• 1 kg smör
• 1 liter grädde
• 2 liter standard mjölk
• 2 liter crème fraiche
• 1 liter mezeyoghurt
• 1 kg lagrad Sveciaost

Igår var jag på ett spännade seminarium anordnat av det tvärvetenskapliga doktorandprogrammet FUNCFOOD vid Lunds Universitet där sju forskare (alla kvinnor) presenterade nya rön om functional food.  Idag är jag dunderförkyld och sängliggande. Men jag tänkte ändå försöka sammanfatta något av gårdagen, för även om hälsoeffekterna kring fullkornsprodukter av råg, havre och blåbär är kända sedan tidigare har forskningen påvisat en hel del nyttiga nyheter:

Som att smör kort efter att det intagits faktiskt ger lägre blodfettsstegring än olivolja. Det beror på att smör till 20% består av korta och medellånga fettsyror som används direkt som energi och därför aldrig påverkar blodfetterna i någon högre utsträckning. Skillnaden var extra tydlig hos män. Vad som intresserat forskarna är  att olika matfetter kan ha olika fördelar, men det höga energiinnehållet måste givetvis förbrännas oavsett.

Även andra fett- nyheter förevisades: En bioteknik- och nutritionsforskare har med hjälp av ett enzym lyckats flytta fettsyror i lin och rapsolja och på så sätt skräddarsytt en essensiell ALA-olja (Alfa-linolen) som i sin tur kan göras om till nyttiga Omega 3-fetter. Än så länge är det inte aktuellt att använda oljan i livsedelsprodukter, då linfröoljans smak fortfarande slår igenom. De positiva resultaten om smör och rapsolja verkade glädja Skånemejerier som var på plats bland åhörarna och i frågestunden genast kopplade till sitt Bregott.

I många fullkornsprodukter ute i handeln används det fiberrika rågkliet, kornets yttre skal. En studie vid LTH visar att bröd bakat på rågens inre vita kärna ger bättre insulin- och blodsockervärden jämfört med bröd som bakats med vetemjöl och rågkli. Bästa brödet var – surprise – surdegsbakat. Rågen gav en stabil blodsockerkurva, och även om GI-värdet var relativt likt så påverkade mättnadsgraden två efter varandra följande måltider för försöksgruppen.

Tydligast var det då testpersonerna serverats gröt gjord på kokta rågkärnor. Den gruppen åt betydligt mindre, 16 % i energiintag, än referensgruppen som ätit mosvarande mängd vitt vetebröd till frukost. Gröten mättade även mer än motsvarande rågbrödsportion med vatten serverat bredvid. Det minskade energiintaget skulle, lite enkelt omräknat, kunna leda till en viktminskning på 6 kilo per år hos en råggrötätare.

En annan studie visade att möss som åt fullkornsvete gick upp mycket mer i vikt än de möss som åt samma mängd fullkornsråg. Förklaringen var att vete gav ett högre insulinsvar än råg så att cellerna i kroppen lagrade mer fett. Rågens lösliga fibrer verkade också hindra fett och andra näringsämnen från att tas upp i tarmen. Tarmarna  ja, kring dem kretsade mycket av forskningen, visade det sig:

Havre som kolesterolsänkare är i och för sig ingen nyhet, men ytterligare en mus-studie gav  testresultat  som skulle kunna förklara varför människor blir olika hjälpta av havren beroende på vilken bakterieflora de har i tarmen. På sikt skulle det kunna bli möjligt att designa havreprodukter som verkar kolesterolsänkande för alla, oavsett tarmflora.

Förutom sitt rika antioxidant- och vitamininnehåll visade sig blåbärets fibrer ihop med probiotika (laktobaciller och bifidobakterier) minska inflammationsdrivande bakterier i tjocktarmen och samtidigt öka de goda laktobacillerna. Blåbärsfibrerna bäddade in de inflammionsframkallande ämnena så dessa åkte ut med avföringen istället för att komma i kontakt med tarmslemhinnan där de kan ge upphov till Ulcerös kolit och i värsta fall tarmcancer.
Dessutom visade samma forskare på att rågkli, till skillnad från havrekli, bröts ner på samma kritiska ställe i tjocktarmen där Ulcerös kolit uppstår och där avsöndrade smör- och propionsyra, viktiga energikällor för tarmcellerna.

Tycker själva seminariet visade prov på nytänk och ett smart sätt för den ibland så slutna forskarvärlden att nå ut. Inramningen var också bra med den gladlynte Thomas Drejings tolkningar av temat vid lunchen.

Rågkorngryn hade han förvisso inte lagat till, men vem brydde sig om det när det vankades salviabakad morot med matvete och syltad citron, rotselleri med aprikos och mandel, bönsallad med äpple och senap, och till kaffet havrebakade äpplen och blåbärskompott under ett marängtäcke?

Mer ingående än så blir det inte från mig idag, men vill ni veta mer om forskningsresultaten kan ni läsa här.

På fälten utanför byn vimlar det av vilt. Rådjur och vildsvin naturligtvis, men också dovhjortar. Har jag riktig tur på hundpromenaden kan jag få se flockarna med vita dovhjortar som håller till vid Måryd. De är smått overkliga med sin lysande päls och efteråt känns det som om jag stått öga mot öga med en enhörning. Idag såg vi inga, de hade sökt skydd för snöstormen inne bland träden.

Jag har försökt fotografera dem flera gånger men mitt objektiv räcker tyvärr inte till, de försvinner snabbt i fjärran och syns bara som otydliga ljuspunkter. Men jag lovar att lägga ut en bild på dem när jag lyckats.

Annars är det främst närliggande Övedskloster som gjort sig kända för sina vita hjortar och duvor. Där finns  kronhjort också. Det påstås att den gamle Ramel favoriserade de vita djuren och gav order om att just dessa hjortar skulle vara fredade. Själv fattade han posto på gårdsplanen och sköt missprydande grådaskiga duvor med sin hagelbössa. 

Jag har inget belägg för att det är sant, det går alltid skrönor om lantadeln, men många vita hjortar är det allt. Och de verkar faktiskt som om de skjuter av dem numera. Spana in Esaus, jamenar Isacs, jaktblogg här.

För några dagar sedan hade jag turen att få köpa en finfin dovhjort från Toppeladugård utanför Genarp och den har jag haft trevligt med varje dag sedan dess i form av stekar, sadlar, revbensspjäll, grytbitar och färs.

I helgen rostade jag benen i ugnen och kokade viltfond, idag blev det en vild variant av Shepherd’s pie med sötpotatis och parmesan som vi precis har ätit upp. Låt det snöa på bara…

Hunter’s pie med hjortfärs & sötpotatis

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 4
Tid: 50 minuter

Har du inte hjortfärs? Det gör ingenting. Använd lammfärs och sim-sala-bim så har du gjort en Shepherd’s Pie istället. I alla fall nästan…

• 400 g hjortfärs
• 125 g lök (en stor)
• 125 g morötter (2 st)
• 125 g rotselleri
• 2 vitlöksklyftor
• 2 msk tomatpuré
• 1 tsk hackad färsk rosmarin
• 1 tsk repad färsk timjan
• 10 g torkad, blötlagd karljohansvamp
• 2 dl viltfond (eller kycklingfond)
• 400 g potatis, mjölig
• 400 g sötpotatis
• 30 g smör
• 1 äggula
• 50 g riven parmesanost
• 1 pyttenypa riven muskotnöt
• Salt och nymald svartpeppar
• Olivolja till stekning

1. Ställ in ugnen på 200 grader. Låt svampen dra i fonden.
2. Skala och dela potatisen och sötpotatisen i mindre delar. Koka i lättsaltat vatten tills de är helt mjuka (känn med sticka).
3. Under tiden skalar och finhackar du morötter, lök, rotselleri och vitlök. ta upp svampen, krama ur den och finhacka den med.
4. Värm lite olivolja i en tjockbottnad gryta. Fräs grönsakerna och svampen mjuka och löken genomskinlig. Blanda ner hjortfärsen och se till att den bryns ordentligt.
5. Tillsätt tomatpuré och de hackade örterna. Häll på fonden och låt den få sjunka in. Salta och peppra.
6. Häll av vattnet från potatiskoket. Stöt samman sorterna till ett mos. Vispa sedan i smöret, äggulan och ca två tredjedelar av den rivna parmesanen. Rör tills moset är jämnt och fluffigt. Smaka av med muskot och salt
7. Bred ut färsen på botten av en ugnsfast form. Täck med potatismoset och rugga upp ytan i små toppar med en gaffel. Strö över den sista resten parmesan.
8. Grädda i ugnen i 20 minuter. Efter ca 10 kan du dra upp temperaturen på max och slå på grillen, så får du en frasigare yta. Drick gärna öl till – det gjorde vi.