Som arbetsgivare är det ofta lite klurigt att välja en bra  julklapp till personalen. Vi brukar lösa det genom att ge bort matlagningartiklar, det  uppskattas av de flesta.
Förra årets julklapp blev pepparkvarnen från Peugeot, som rankats bäst-i-test av Anna Sjögren i Allt Om Mat och eftersom arbetsstyrkan varierar i antal ganska mycket beställde vi några extra för säkerhets skull. De blev aldrig uppackade.

Därför tänkte jag anordna en liten idétävling där jag drar två vinnare som får varsin Peugeot-kvarn på posten. 

Under året ska vi göra en hel del större förändringar i butiken. Just nu håller vi på att spåna idéer om vad vi skulle kunna göra och det är där jag gärna vill ha er matkunniga hjälp.

Berätta i kommentarerna nedan vad som finns i er drömbutik: avdelningar, sortimentgrupper, servicedetaljer, ja allt sådant där som får er att tycka att en affär är riktigt, riktigt bra. Kanske har ni varit i någon fantastisk butik utomlands som ni vill berätta om. Det behöver inte nödvändigtvis vara Harrods-varianten som avgår med segern, de små detaljerna är också välkomna. Alla som vill får delta och tävlingen pågår så länge det känns meningsfullt. Klara, färdiga, gå!

Edit: Oj så många bra tävlingsbidrag! Vi håller på veckan ut, sista dagen är alltså söndag 7 februari.

Min gröna längtan består… Utan att på något sätt vilja LCHF:a så återspeglas en del av dietens grundstenar i matlagningen just nu.

Tiden då jag bodde själv och kunde kränga en portion pasta med ett litet pesto-alibi känns ohyggligt avlägsen (vilket den ju faktiskt också är) Jag undviker alltså slentrian-kolhydrater  för att istället kunna spendera dem på det jag verkligen vill äta.

Vitkål och hasselnötter passar fantastiskt bra ihop, och inspirationen till den här kommer från Viktoria som kombinerat dem i en kall sallad på sin blogg. Den här rätten går lika snabbt att svänga ihop som en skål pasta. Och visst är det lättare att äta varm sallad om det är kallt ute?

Varm kålsallad med bacon & rostade hasselnötter

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 2

Tid: 10 minuter

På det här sättet är det enklare att äta sallad när det är kallt ute.

• 1 spetskål
• 1 näve hasselnötter
• 1 näve bladpersilja
• 100 g bacon
• Svartpeppar

1. Koka upp vatten och salt i en kastrull.
2. Klyv spetskålen. Skölj den och strimla fint.
3. Värm en stekpanna. Rosta hasselnötterna och gnugga a skalen med en kökshandduk. Grovhacka dem med en vass kniv.
4.  Torka ur stekpannan och stek baconet i lite olja i het panna så att det blir krispigt.
5. Förväll kålstrimlorna  i det kokande vattnet någon minut.
6. Häll av vattnet i ett durkslag och blanda ner baconen. Toppa med hasselnötterna och hackad persilja och smaka av med nymalen svartpeppar.

Moro, tarocco - överallt finns blodapelsinerna just nu. Frukten har tjänat på klimatdebatten, inte tu tal om saken, för europeisk frukt är efter EU-inträdet närodlad och kan med lite god vilja räknas som ”säsongsanpassad” här hemma. Särskilt i januari.

Kom att tänka på moro-apelsinen jag hittde i en butik nyligen. På omslaget som såg ut som en aningslös djungelfantasi från 40-talet och på det faktum att apelsinen var italiensk. Odlad i Palagonia på Sicilien.

Undrar om den som plockat apelsinen var lika mörkhyad som flickan på bilden? Och om det är vårt lillebrorskomplex inför det fantastiska matlandet Italien som gör att det inte finns någon debatt om de afrikanska gästarbetarnas usla förhållanden där.

För inte arbetar och lever fruktplockarna enligt de kriterier som gäller för Rättvisemärkt, men Fairtrade är förbehållet produktion i utvecklingsländer. Framstående EU-länder som Italien förväntas klara leva upp till sina ideal på egen hand.

Jag tror jag går runt och klorofyllhallucinerar. Plötsligt vill jag bara äta grön mat och längtar efter tropisk frukt som en slags syndig motvikt till min annars relativt klimatstrama kökshållning. Tropisk frukt, liksom? Fattas bara att jag ska börja nynna på en whamdänga. Men så länge det rör sig om båtfrakt må det vara hänt.

En av mina favoritsallader, som vi förr åt så ofta att vi var tvungna att pausa den, är Rikard Nilssons avokado- och gurksallad. Han gjorde den i butiken inför grillsäsongen för några år sedan som en side salad till dijon- & sojagrillade kycklinglår och den är härligt krämig och krispig på en och samma gång.

Så småningom började jag ändå peta lite i receptet och använder nu vit balsamvinäger istället för mörk. Den ger inte så fyllig smak som den mörka, men färgen piggnar till betydligt.  Nästa tillägg kom när jag skulle inhandla ett par riktigt fina ätmogna avokado på Råbytorps Gårdsbutik (betydligt dyrare än våra men ett säkert kort när det gäller)och där låg en dito papaya och sände ut locktoner från kartongen bredvid. 

 Jag  tycker egentligen att papaya är en ganska larvig frukt, men den här gången var det nog ordet ätmogen som triggade. Inte fullt så bra som trädmogen men i alla fall. Den fick åka med i kassen och det var nog tur, väl hemma upptäckte jag att halva gurkan ”försvunnit” ur kylskåpet under tiden. Papayan fick agera stand in för den saknade hälften tillsammans med en näve rucolasallad men annars är det preciiis som i Rikards recept…

Edit: Nu har jag förhört mig om ätmogen-märket på Råbytorp. Nature’s Pride  heter det och distribueras av ett holländskt företag som specialiserat sig på tropisk klass1 frukt. Fantastisk kvalitet, på gränsen till det overkliga.

Avokado- och gurksallad med papaya

Receptmakare: Rikard nilsson, förvanskad av anna billing

Portioner: 4 som tillbehör

Tid: 10 minuter

• 1/2 medelstor slanggurka
• 1 papaya
• 2 avokado
• 2 schalottenlök
• 2, 5 msk vit balsamicovinäger
• 5 msk olivolja extra vergine
• 1 näve rucolasallad
• Salt och nymald svartpeppar

1. Skala, kärna ur och hacka gurkan, papayan och avokadon i stora tärningar. När jag har gott om tid brukar jag låta gurkan ligga och dra i en skål med iskallt vatten en timme först så att den blir extra krispig.
2. Blanda vinäger och olja till en vinägrett.
3. Tillsätt skalad och finhackad schalottenlök och smaka av med salt.
4. Blanda i en skål med rucolasalladen och dra några tag med pepparkvarnen över det hela.

Hemma hos oss vankas det inte sås särskilt ofta. Det höjer naturligtvis prestationsångesten när vi verkligen har sås.

Till skillnad från min svärmor, som är en riktig såsdrottning (hennes brunsås är bara så fantastisk) och kan föra ett vettigt samtal i telefon, vispa sås och duka på en och samma gång, måste jag k-o-n-c-e-n-t-r-e-r-a mig på såsen, annars bommar jag den.

Inte särskilt otippat har béarnaisen runnit tillbaka in på våra tallrikar de senaste åren på samma gång som den allmäna fettskräcken sjunkit undan.

Det är lätt att gilla béa, den har allt. Hollandaisen däremot är som den lite tråkigare systern i sammanhanget och saknar det där tydliga avstampet som béan tar i schalottenlök, dragon och vinäger innan den går över i en emulgerad smörflod. Fast det där är ju i och för sig en sanning som går att ompröva:

Japonaisesås

Receptmakare: anna billing

Portioner: 2-2,5 dl

Tid: 15 minuter

Häromdagen svängde jag ihop en hollandaise till pocherad lax med wasabi, limesaft och -skal i, den blev riktigt fin. Lät den vara lite tjockare än vanlig hollandaise också – det är ju ett fritt land.

• 150 g smör
• 3 äggulor
• 3 msk vatten
• 1/2 lime (saft och skal)
• 2 tsk wasabi
• salt och vitpeppar

1. Smält smöret, förslagsvis i microvågsugn. Ta bort det vita skummet på ytan och låt svalna.
2. Riv det yttre skalet, zesten av en halv lime. Pressa ut limesaften ur halva frukten i en liten skål. Du kan ev behöva den andra halvan sedan också om du vill ha mer syra i såsen. Här är för övrigt ett bra limetips.
3. Knäck gulor och vispa ihop med vatten i en tjockbottnad kastrull tills den är skummig och lätt. Blanda ner limezesten och wasabin.
4. Flytta över kastrullen till en spisplatta med låg värme, tillsätt limesaften och vispa i några minuter tills blandningen tjocknat.
5. Häll det smälta smöret långsamt i en tunn stråle under konstant vispning så att fettet fångas upp av äggen. Skulle såsen skära sig så är det bara att upprepa proceduren: ta en ny kastrull med en äggula och tillsätt blandningen till ägget i en fin stråle så – simsalabim – är allt bra igen.
6. Smaka av såsen. Mer lime? Tunna med lite vatten? Salt och peppar?
7. Servera snarast. Såsen kan hållas varm i ett ljummet vattenbad i cirka tjugo minuter eller så, men låt annars bli konstiga återuppvärmningsförsök, den skär sig toklätt. Gäster som inte kan hålla tiden får skylla sig själva.

För evigheter sedan, när jag och mina tjejkompisar fortfarande sände radio hela dagarna och drack alldeles för mycket billig öl på nationerna hela  nätterna, brukade vi steka den här sortens äggmacka för att komma i form dagen efter. 

Ibland var vi så panka att vi gjorde den på provbakningsbröd från Nord Mills labb och då var brödet redan perforerat efter provtagningen.

Hur som helst är den knyckt från köksscenen med Olympia Dukakis och Cher i åttiotalsklassikern Mångalen, med det tillägget att vi brukade steka bacon till i samma panna. Ibland sköljde vi ner allt med stora klunkar rosa guavajuice (som jag tror att vi snappade upp i Östergrens Gentlemen och som skulle vara superdryck enligt Henry Morgan), men oftast med kaffe av det starkare slaget.

Fast du behöver förstås inte vara det allra minsta dekadent för att uppskatta denna frasiga äggmacka, även om den sitter extra fint vid en bakfyllefrukost…

Mångalenmacka

Receptmakare: anna billing

Portioner: 2
Tid: 10 minuter

• 2 skivor vitt franskbröd
• 2 ägg
• 100 g bacon
• 1 röd paprika
• Olivolja till stekning
• Chilipeppar (ev)
• Salt och svartpeppar

1. Stek fläsket i en skvätt olja. Vill du ha mjukt bacon steker du i en från början kall panna så det fortfarande är mjukt men släpper fettet. Vill du knapersteka, lägg i skivorna i het panna.
2. Använd ett snaps- eller litet juiceglas som mått och tryck ett hål mitt i brödskivorna. Spara brödcirklarna.
3. Strimla paprikan i stavar och lägg dem i pannan. Spetsa den eventuellt med lite torkad chili för mer sting eller använd starkare peperoni om du känner för det.
4. Stek brödskivorna och cirklarna i baconfettet. Knäck i ett ägg i varje hål och låt det koagulera innan du vänder hela mackan med en stekspade så att den blir gyllenbrun på bägge sidor. Salta och peppra. Lägg på de stekta brödcirklarna som ett lock ovanpå äggen.
5. Servera äggmackan med bacon, paprika och gärna med HP-sås. Ät den med kniv och gaffel, så den lösa gulan kan rinna ut på tallriken i lugn och ro…

Vi beslöt igår för butikens räkning att skicka de pengar som var avsatta till januari månads butiksrabatter  till Läkare utan gränsers pågående hjälpinsats på Haiti istället. Kändes som de gjorde större nytta i Port-au-Prince just nu och kunderna får så många olika centrala rabatterbjudanden ändå.

Skicka gärna en slant du med här eller sms:a LIV till 72 990 (50 kr)

Ända sedan nyår har barnen kunnat åka skridskor nere på den frusna dammen. Den ligger bara fem minuter från där vi bor (25 minuter med barn) så vi har med andra ord spenderat ganska mycket tid utomhus på sistone. Varje morgon under lovet packades ryggsäcken med ny matsäck och tillhörande dryck.

Vi ser alltid till att barnen dricker varmt när vi är ute. Dels för att de ska hålla värmen bättre och dels för att min man, som i ett tidigare liv vistats mycket ute i fält, berättat målande skräckhistorier hur det kan gå för nerkylda soldater som envisats med att dricka kallt. Det kan gå fort, om man säger så. 

Men efter en vecka med varm choklad började  till och med barnen tröttna. Då kokade jag en tomatsoppa att ha i termosen istället och den har jag sedan dess fått önskemål om varje dag. Femåringen tycker att det är den godaste soppan han vet och vem är jag att säga emot?

Värmande tomatsoppa med spiskummin

Receptmakare: anna billing

Portioner: 4-5

Tid: 30 minuter

En  tomatsoppa att servera rykande het ur termosen där den värmande känslan förstärkts med spiskummin.

• 2 schalottenlökar
• 2 vitlöksklyftor
• 2 burkar krossad tomat (Mutti)
• 2,5 dl vatten
• 1 msk tomatpuré
• 2 tsk honung
• 2 msk turkisk yoghurt
• 1 tsk spiskummin
• En skvätt olja till stekning
• Salt och en gnutta cayennepeppar

1. Häll kokande vatten i termosen och skruva åt locket, så slipper du använda soppans värme till uppvärmningen.
2. Skala och hacka vitlök och schalottenlök. Fräs hacket i lite olivolja i en tjockbottnad kastrull tills det är mjukt men inte brynt.
3. Tillsätt tomatkonserverna, tomatpurén och vattnet. Låt tomaterna puttra i cirka tjugo minuter, gärna längre om du har tid.
4. Stöt spiskumminen i en mortel innan du lägger dem i grytan. Använder du malen spiskummin kan du halvera mängden.
5. Skeda i honung och yoghurt och mixa soppan slät med en stavmixer.
6. Smaka av med salt och peppar och låt den få ett snabbt uppkok. Töm ur vattnet ur termosen och fyll snabbt på med den rykande soppan, så håller den värmen hela dagen.

I går åkte julen ut med buller och bång och vi passade på att hålla julgransplundring för att garanterat bli av med julgodis och annat efter helgerna.

Barnen fick kalasa på de demolerade pepparkakshusen medan de vuxna bjöds på de sista turrónbitarna, nougaten som jag hade med mig från Spanien.
Där är turrónen kungen av julgotter, säljs  i massvis av olika varianter men kan huvudsakligen delas in i två typer:

Den hårda Turrón Alicante, där hela mandlar  ligger inbäddade  i nougatsmet av äggvita och honung och den mjuka men fasta Turrón de Jijona (på bilden), där mandlarna finmals. ”Jijonan” produceras även på andra håll i Spanien, bland annat på mandeltäta  Mallorca där den heter Turrón de almendra molida (av malda mandlar)

Turrón från Jijona är mitt absoluta favoritgodis och jag är visst inte ensam om att uppskatta det här på Taffel. Helst ska den vara  kyld så att den inte blir för smetig. Då är den också lättare att skära snygga skivor av. Turrón passar utmärkt till kaffe, men även till jasminté. Helt gudomlig blir den förstås i sällskap med ett glas cava…

Det finns bara ett aber, så vitt jag vet så säljs inte turrón i Sverige. Om jag har fel och ni trots allt vet en inköpare – tipsa gärna i kommentarsfältet! I nuläget hamstrar jag turrón vid varje Spanienbesök eller brukar be någon köpa med en bit hem.

Men det blir nog ändring snart, jag tror absolut att kvalitetsnougat kommer att vinna mark när vi väl tagit ut svängarna i chokladtrenden så långt vi bara orkar…

Nu kryper temperaturen ner mot minus tio även här längst nere i söder. Och jag, som skördat kål och jordärtskockor in i december, fick slutligen se mig besegrad av tjälen och snön.

Men på en vinterpromenad häromdagen noterade jag att slånbärssnåren fortfarande stod fulla av blådimmiga bär som faktiskt var relativt fasta och förhållandevis söta efter alla köldknäppar.

Slån odlades förr runt gårdarna i Skåne för att ge saft, vin och likör. På senare år har populariteten minskat, men vi kommer nog att  se mer av slånet i framtiden, bäret innehåller 40 gånger mer antioxidanter än vindruva och ger både en vacker färg och god smak.

För att bli av med den sträva garvsyran  rekommenderas i gamla kokböcker att slånbärssaft ska kokas och slås över bären upp till fyra gånger.  I moderna recept har man nöjt sig med tre. Det är säkert också orskaen till att vi har så få slånbärsprodukter på marknaden, tillverkningen blir för dyr. 

Jag blev i alla fall sugen på att göra slånbärssorbet i glassmaskinen och plockade med stela fingrar drygt åtta deciliter bär. Eftersom jag tycker att lite garvsyra tvärtom gör sorbeten extra intressant, kokade jag den två gånger. Resultatet blev över förväntan gott och färgen fullkomligt bedårande:

Slånbärssorbet

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4

Tid: Cirka 1, 5 h

Slånbärssorbet har både sötma, en intressant sträva och färgen, ja den är helt underbar! Servera den som till exempel en Coupe Colonel i glas. 

• 400 g slånbär
• 1 dl socker
• 1/2 citron, saften
• 2 dl vatten
• 1 gelatinblad
• 2 äggvitor, 1 1/2 från ekologiska ägg
• 2 msk socker

1. Skölj bären. Koka upp vatten och socker i en tjockbottnad kastrull tills sockret löst sig. Krama ur citronhalvan, lägg i bären och koka tills bären syltat sig, det tar cirka tjugo minuter.
2. Passera massan genom en finmaskig sil så att du blir av med skal och kärnor. Kvar återstår cirka 250 gram koncentrerad slånmassa.
3. Blötlägg ett gelatinblad i en skål med vatten.
4. Häll tillbaka massan i kastrullen, koka upp på nytt tillsammans med 1 dl vatten. Blandningen ska koka ihop tills den är tjock och jämn.
5. Ta upp och krama ur gelatinbladet och låt det smälta  i blandningen under omrörning
6. Kyl ner massan snabbt i ett kallt vattenbad och sedan i kylskåp tills den är helt kall.
7. Vispa äggvitorna styva med hjälp av elvisp eller maskin. Är äggen ekologiska räcker det med 1 1/2 äggvita, annars 2. Tillsätt sockret lite i taget. Vänd ner slånblandningen i skålen och blanda ordentligt.
8. Kör smeten i glassmaskin tills sorbeten har rätt konsistens och förvara i frysen innan servering. Ett tips är att servera sorbeten som en Coupe Colonel och byta ut citronsorbeten och vodkan mot slånbärssorbeten och häll en slurk gin i botten på varje glas.