Idag fyller serien Asterix 50 år och det tänkte vi fira med att helsteka ett… Nä, det gör vi nog inte,  men jag lägger i alla fall ut mitt bidrag till helgens ragu-race. Denna korsikanska gryta  innehåller praktiskt taget allt jag är sugen på så här års och lite till: vilt, rödvin, enbär, karljohansvamp, kastanjer och korv.
Korsikanska grisar snaskar ekollon och kastanjer hela dagarna, vilket lär ge deras kött en alldeles gudomlig smak. Med en sådan diet kan de omöjligen bli lika blodtöstiga som sina sardinska släktingar som kunde skymtas i thrillern Hannibal (fast vildsvinen i filmen var egentligen ryska).

På 70-talet var vildsvin fortfarande så exotiska att vi for på vildsvinssafari till godset Christinehof. Vi åkte runt på någon slags flakvagn i hägnet och jag minns att jag var ganska rädd.
Det är jag fortfarande, men nu för att jag ska råka krocka med en jättesugga på fälten runtomkring där vi bor, för här kryllar av gris. De visar sig aldrig i dagsljus, men vi ser ofta spår av dem; stora sår i marken som nästan kan tävla med dem som stridsvagnarna har åsamkat. Så i dessa förbudstider med larm om utfiskning och skövling är vildsvinsätande närmast att betrakta som en god gärning.

När man köper vildsvin i handeln råkar man ibland ut för kött från galtar som hunnit bli brunstiga. Det smakar så vedervärdigt att det kan ta kål på vilken inbiten entusiast som helst. En rejäl marinering är därför aldrig fel om du inte känner jägaren och vet vilket djur du köpt.
Det här receptet är från BBC:s ”Rick Stein’s Mediterranean Escapes”. Jag har dock justerat mängderna en del och ändrat lite här och där.
Den godaste gryta jag ätit på år och dar var den i alla fall, så jag hoppas ni provar!

Korsikansk vildsvinsragu

Receptmakare: Rick stein (Anna Billing)

Portioner: 6
Tid: 2 timmar

• 1 kg vildsvinsbog i bitar
• 200 g chorizo
• Marinad:
• 5 dl rött vin
• 4 vitlöksklyftor
• 1 kvist färsk rosmarin
• 1 kvist färsk timjan
• 2 selleristjälkar
• 2 schalottenlökar
• 1 tsk enbär
• 6 svartpepparkorn
• 2 lagerblad
• Grytan:
• 5 dl mörk oxfond (utspädd)
• 2 msk vetemjöl
• 1 burk konserverade tomater (Mutti)
• 30 g torkad karljohansvamp
• 2 msk tomatpuré
• 250 g skalade, rostade kastanjer. Gärna färdiga, vakkade.

1. Skär köttet i lagom stora tärningar. Skala och hacka vitlöken. Schalottenlöken och selleristjälkarna skivar du tunt. Blanda alla kryddorna med rödvinet och häll över köttet i en plastpåse. Förslut påsen och låt den ligga och dra i kylskåpet i en bunke i två dagar. Vänd den då och då.
2. Ta upp bitarna och torka dem på hushållpapper, men spar marinaden i bunken till grytan. Bryn köttet, lite i taget  med en skvätt olivolja i en tjockbottnad gryta. Skär chorizon i centimetertjocka skivor och låt den fräsa med. Lyft över de färdigbrynta bitarna så att allt kött får en fin stekyta.
3. Lägg slutligen tillbaka alla köttbitarna, pudra över med lite vetemjöl och rör runt så att mjölet löses upp innan du häller på marinaden i grytan.
4. Tillsätt sedan fonden, tomatpurén och den torkade svampen och låt alltihop puttra i cirka en och en halv timme.
5. Lägg sedan i kastanjerna och låt dem koka med en stund till. Fiska upp kvistarna från kryddorna och smaka av med salt och peppar innan servering. Vi åt den med en polenta, spetsad med smör och riven parmesanost

När jag var föräldraledig med vårt första barn, träffade jag på en massa andra mammor som liksom jag gick och funderade på livets mening varje dag de var ute och rullade vagn. Många drömde om att säga upp sig från sina jobb och istället starta ett kafé. 

I ärlighetens namn är det få affärsområden som är så slitsamma och oromantiska som just kaféverksamhet, men det var nog snarare ett uttryck för en längtan efter något mer konkret och jordnära (papporna var inte så benägna att byta jobb, de hade liksom lättare för att ta tillvara på pausen, upplevde jag). För egen del får jag numera min beskärda del genom en kulturförening vi har i byn:

Den fyller faktiskt  tjugo år i år och det hela började när några  irländska familjer flyttade hit ut. Häpet konstaterade de att det inte fanns någon pub i byn – och att det på grund av svensk alkohollagstiftning inte heller gick att ordna tillstånd för en! Men de gav inte upp, utan löste problemet genom att gå ihop med några andra familjer och gemensamt köpa in en liten skånelänga.

Alla som bodde i byn var välkomna att, mot en årlig avgift, bli medlemmar i föreningen och delägare i huset. Tillsammans kunde man anordna kafé, medlemspub, dartkvällar, matlag , föredrag, konserter och annat. 
På så sätt kunde huset fungera som en mötesplats och hyras ut till medlemmarna vid privata fester när man behövde lite mer svängrum. Verkar det för bra för att vara sant? Ja, en kompis till mig hävdar i alla fall bestämt att byn är skrämmande idyllisk och därför vore perfekt lämpad setting för en svensk version av ”Morden i Midsomer”.

Så varje söndagseftermiddag bedrivs därför kafé som är öppet för allmänheten. Det hela sköts av två medlemsfamiljer åt gången enligt ett rullande schema, men nu är vi så många att det bara blir två gånger om året. Priserna är medvetet lågt satta för att alla ska kunna ha råd att ”fika loss” och blir det något överskott går det till föreningen och skötseln av huset.

Det är roligt att vara med, men förberedelserna slår alltid ner som en bomb härhemma. Halva lördagen gick åt till att baka, och det blev stor villervalla när alla skulle hjälpa till.

Lilltjejen och jag var först och plockade äpplen från ett vildväxande träd vi spanat in med grann, röd frukt. De räckte till tre äppeltarter och sedan bakade vi ett gäng kokosmuffins (skönt att slippa jästiden) och toppade med de kokosstrimlor som blivit över.

I går eftermiddag hjälptes vi sedan åt att sälja alltihop. Det kom sjuttifem fikagäster. Alla muffins tog slut och två av äppeltarterna, den sista tog vi med oss hem. Nu får vi vila upp oss ett halvår, så blir det lika kul nästa gång igen. Det är det som är det bästa med alltihop!

I veckan var det så dags för satsumas att ta steget tillbaka och lämna plats för de spanska clementinerna och senare, när det lackar mot jul, de ännu sötare maroc-clementinerna.
Jag blir lika överrumplad varje år, för jag är tokig i sura satsumas och har bestämt för mig att jag ska kunna äta dem in i december.

Knorrade lite hos vår frukt & grönt-chef, var de verkligen heeelt slut? Nej då, men de sötare clementinerna säljer typ dubbelt så bra, två pallar jämfört med en om dagen. Sen fick jag gärna föredra de sura bäst jag ville…

Trolleri är inget för mig, däremot är det alltid upplyftande att lära sig nya, smarta kökstrick. Förra året läste jag i en tidning (glömt vilken) om hur man öppnar en kokosnöt så att nötkärnan är intakt. Superduperenkelt var det också:

Ställ in ugnen på 200 grader. Perforera de befintliga hålen på kokosnöten med en grov mejsel och töm nöten på vätska. In med den i ugnen i 20 minuter. Då vätskan i kokosköttet dunstar, krymper nöten en aning och släpper från skalet.

När du väl tagit ut den och låtit den svalna (annars riskerar du att bränna fingrarna av dig), kan du lätt öppna den i skarvarna med några välriktade slag med hammare och mejsel. Och le voilà, där ligger nöten hel och fin.
Du kan naturligtvis fortsätta att skala och riva nöten, men jag brukar halvera den och skära tunna krusiduller med potatisskalaren. Med dem toppar man lätt kakor och muffins eller… en soppa med butternutsquash och kokosmjölk. Blir det några över kan de torkas eller förvaras i frysen i en lufttät burk.

Butternut- och kokossoppa

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Mycket pumpa nu… men det är så gott! Förra året gjorde jag en med salvia och parmesan. Den här soppan är dock inspirerad av en nya zeeländsk jag blev bjuden på i min bokcirkel, den påminner lite om Egils soppa men går snabbare att laga. Mild och fruktig, men med stuns.

• 1 kg butternutsquash
• 1 syrligt grönt äpple
  2 schallottenlökar
• 2 vitlöksklyftor
• 2 tsk färskriven ingefära
• 1/2 tsk hackad chili
• 7 dl grönsaksfond
• 3 msk kokosmjölk
• neutral rapsolja till stekning
• tunna kokosstrimlor till garnering
• salt efter smak

1. Ställ ugnen på 200 grader. Halvera och klyfta butternuten i fyra-sex klyftor. Det gör att de är färdigbakade i ugnen efter bara 25 minuter.
2. Skala och hacka så länge äpple, lök och vitlök och fräs med ingefäran och chilin i olja i en tjockbottnad kastrull. De ska inte ta färg, bara mjukna. Dra åt sidan.
3. Koka upp 7 dl grönsaksfond.
4. Ta ut butternutklyftorna och låt svalna innan du skrapar av fruktköttet från skalet med en sked.
5. Hacka pumpaköttet och låt det fräsa med i kastrullen. Tillsätt fonden och låt koka upp.
6. Mixa soppan slät med stavmixer och klicka i kokosmjölken. Smaka av med salt
7. Servera i skålar och toppa med kokosstrimlor.

Rättvisemärkts kampanj Fairtrade Fokus 2009 fortsätter hela veckan ut. Idag genomförs Nordic Fairtrade Challenge, en tävlingsform som går ut på att få så många i Norden som möjligt att fika med Rättvisemärkt-produkter på en och samma dag – och helst med bättre uppslutning än i våra grannländer (finländare är ena riktiga hejare på att Fairtrade-fika…). 100 000 beräknas delta bara i Sverige! Läge alltså för en gratisfika, spana in det närmaste stället här, eller gå runt och fika dig mätt!

Utbudet av Rättvisemärkt-produkter ökar stadigt. De här smarriga chokladkakorna  upptäckte  jag första gången på Astrid & Aporna i Malmö, men just dessa inhandlades i en tebutik i Lund härom veckan och är numera uppätna.
I butiken säljer vi redan Fairtradechoklad från Anthon Berg, Eguale och Urtekram, men de här kan vara ett bra komplement för alla som gillar vit choklad och smaksatt mjölkchoklad, så vi ska nog prova ta in dem också. Dessutom var väl förpackningen ovanligt snygg, inte sant?

Vad tycker ni om för sorts Rättvisemärkt-godis? Har ni några bra tips på märken får ni gärna dela med er av dem.

Ända sedan jag skrev om Garagebageriet i vintras har förfrågningarna vällt in, både via bloggen och per telefon om hur man hamnar på sms-listan. I samråd med bagarna Anders och Malin Hammar började jag därför skicka vidare telefonnumret till alla som var intresserade. 

Men i och med att Garagebageriet nu erövrat alla tillstånd från myndigheterna är bageriet inte längre en underjordisk verksamhet och bröden kommer att kunna säljas öppet, bland annat i vår butik i Lund.  Och mycket bättre start än dagens uppslag  i Sydsvenskan vågar väl en ny entreprenör knappast drömma om?

Bageriet har ännu inte någon hemsida, så det verkar vara läge att skriva ut kontaktuppgifterna för alla er hugade brödprenumeranter: 0708-30 56 22, garagebageriet@hammar.se

Något schizat hopp kanske, men ändå…
Som jag tidigare berättat älskar mina barn Spaghetti Carbonara. Helst skulle de vilja äta det varje dag. Det vill inte jag. Så jag försöker istället ofta laga rätter som med lite god fantasi kan trigga carbonarabehovet men ändå erbjuda en viss variation.

Mina tomatplantor i växthuset, som inte fattat att säsongen borde vara över, har de senaste dagarna försett mig med en hel drös tomater som det var bråttom att göra något av. Allt detta, tillsammans med det faktum att jag nyligen fick min depå av piment d’Espelette påfylld av min omtänksamme man, resulterade  i denna  populistiska kosning av carbonara och pipérade . 

Pipérade betyder peppar på baskiska och tillagas oftast med ägg i en öppen omelett. Men omeletter äts sällan upp härhemma, så jag knäckte äggen i tagliatellen istället och serverade med bräckt kassler som ersättning för bayonneskinkan och en god piperadesås. Hys inte ens tanken på att byta ut smöret mot olivolja, det baskiska köket glänser av smör.

Just nu pågår skörden av piment d’Espelette i den franska delen av Baskien. Den avslutas, som sig bör,  med en hejdundrande festival som äger rum i slutet av oktober då chilifrukterna har hängts upp till tork på husfasaderna. Dit hade varit kul att åka…

Pasta Pipérade

Receptmakare: anna billing

Portioner: 4
Tid: 40 minuter

• 8 tomater (eller en burk av Muttis)
• 2 gröna paprikor
• 2 röda paprikor
• 2 vitlöksklyftor
• 1 gul lök
• 1-2 tsk piment d’espelette (eller 2 tsk paprikapulver spetsad med pyttelite cayenne)
• 1 tsk socker
• salt
• 200 g kassler
• 4 ägg
• 400 g tagliatelle
• smör

1. Koka upp rikligt med vatten, kryssa tomaterna innan du lägger dem i vattnet. Ta upp och flå dem. Vattnet kan du sedan salta och använda när du kokar pastan.
2. Hacka vitlök, lök och paprika och låt fräsa tillsammans med en klick smör  i en vid tjockbottnad kastrull.
3. Hacka de flådda tomaterna, blanda ner dem i kastrullen och låt puttra tills såsen blivit krämig. Smaka av med socker, salt och piment d’Espelette.
4. Koka pastan enligt anvisningen på paketet. Stek under tiden tunna skivor av kassler i smör i en separat stekpanna.
5. Häll av pastavattnet, knäck i äggen i en bunke och vispa ihop dem med en gaffel. Tillsätt äggen under omrörning så att de fördelar sig jämnt kring pastan.
6. Servera pastan med den bräckta kasslern och pipéradesåsen.

Tack för era tips om sockerbetorna! Efter lite olika köksexperiment kom jag och barnen fram till att fritering var det som gällde. Vi svarvade långa serpentiner på grönsakssvarven och friterade dem, några i taget, i en tjockbottnad kastrull med rapsolja (180 grader, lock tillhands).

När de började skifta färg till ljusbrunt fiskade vi upp dem med en hålslev och formade dem till små fågelbon på en plåt klädd med hushållspapper. Efter att ha fått ligga på tork några minuter hade de svalnat och blivit frasiga och smakade precis som belgiska rån, ni vet sådana där söta, knäckiga. Helt enkelt supergott! Kvickt slevade vi upp lite vaniljglass till. Jag ville ha syrligare sällskap och la till lite havtornssås som jag hittade i frysen.

Bönder, pass opp – det här kan vi nog få för oss att göra om!

Just nu pågår betkampanjen som bäst härnere. Lastbilarna far i skytteltrafik till sockerbruket i Örtofta och visa morgnar känner man den söta doften klibba i näsan.
Lite obehagligt och lite gott på en och samma gång. Ett rekordår är det i alla fall, och det var längesedan jag såg så stora betor.

Mina barn pallade varsitt jätteexemplar på fältet idag som de tyckte att vi skulle ”laga något gott” av. Kom inte på något i all hast, det enda betrecept jag sett var en sockerbetsjuice här på Taffel. Kanske skulle vi ta och strimla betan i grönsakssvarven och sedan fritera?  Har ni någon idé, tipsa gärna. Själv ska jag iväg på bio ikväll och se Julie & Julia, som fått riktigt bra recensioner.

Uppdatering: Julie & Julia var verkligen en rolig och varm film, Meryl Streep var fenomenal som Julia Child och som jag skrattade igenkännande åt Julies köksvåndor (hur något så lustfyllt snabbt kan övergå i katastrof). Dagens ord är för övrigt aladåbpolisen, den som kommer och haffar alla matbloggare som misslyckas med sina recept. Det lite mer allvarsamma relationstemat om matlagning som ett utlopp för kreativitet, och hur den ibland kan ”drabba” ens närstående, efterlämnade en del att tänka på  i bilen på väg hem.

Den här veckan blev helt galet hektisk, så det har varit lite klent med uppdateringar här på bloggen. Och ännu ser det inte så mycket ljusare ut… Men jag kom på att jag i alla fall hade lite varuprover från matshoppingturen i Köpenhamn som blivit liggande och tänkte kompensera med dem som en liten inledning till fredagsmyset:

Fruktjuicen Good Stuff är ett ekologiskt märke som bland annat säljs på Mossagården och Morot & Annat i Malmö. Mina barn sparar gärna de små flaskorna, och just den här smakade päron och hallon.
Själv dricker jag inte sötade drycker så värst ofta, men när jag väl gör det är  den klassiska, franska grapefruktslemonaden från La Mortuacienne en klar favorit, finns även med citron- eller mandarinsmak.

Köpet av rödbetjuicen från James White däremot får nog ses som en engångsföreteelse. Bortsett från avsaknaden av ättika var det som att dricka spadet från en inläggningsburk.

Man blir lätt hungrig av att gå och drälla på stan, så chipsen från Burts öppnade vi på stående fot. De här var smaksatta med hummer och chili och försvann i ett nafs. Det gjorde också de små torkade granatäppelkärnorna, syrliga och goda med den lilla knaprig kärnan, som små tranbär och solroskärnor på en och samma gång.