I somras, när vi reste genom det gamla Östtyskland, kände jag ett styng av dåligt samvete över att jag intresserat mig så lite för tysk kultur och mat i jämförelse med fransk eller italiensk och lovade mig själv bot och bättring. 

Tyskland får många gånger orättvist representera bad taste och lyckas inte riktigt nå ut med sina pärlor. Eller är den inhemska turismen så stark att de helt enkelt inte satsar på att sälja in sig utomlands?
Ändå ligger det folkrika landet så nära och har dessutom en flora och fauna som påminner om vår egen, så utbytet mellan köken borde helt klart vara större. Tyskarna, som genomlevt tre stora krig under loppet av hundrafemtio år, har dessutom säkert mycket att lära oss. För dem var tillvaratagandet av råvaror, även efter kriget, ren och skär överlevnadskunskap.

Därför blev jag jätteglad när jag hittade den här tyska fläderbärssoppan med äppelklyftor. Fläder, eller hylle som det heter på skånska, växer ju överallt här i krokarna.
Måste erkänna att jag tidigare studsat en aning på de färska bärens lite fräna smak, men i sällskap av kanel och socker visade de sig vara riktiga delikatessbär och barnen åt soppa så det sprutade om det!

Hyllebärssoppa med äpple

Receptmakare: anna billing

Portioner: 4-5

Tid: 45 minuter

• 1 liter rensade fläderbär
• 7 dl vatten
• 1 dl socker
• 1 kanelstång
• 2 msk maizena
• 2 syrliga äpplen tex Gravensteiner

1. Skölj fläderbären och repa dem med en gaffel.
2. Koka upp bär, socker, vatten och kanel. Låt småputtra tills bären kokat sönder.
3. Passera bärmassan genom en sil för att få bort skal och kärnor. Flytta med kanelstången.
4. Skumma av och smaka. Lite mer socker?. Red med maizena så att soppan tjocknar.
5. Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Koka dem i soppan i ca tio minuter tills de mjuknat och färgats vackert rubinröda av flädern. Servera med en kula vaniljglass eller små klimpar, griessklössen.

Vaniljklimp

• 2 dl mannagryn
• 2,5 dl mjölk
• 1 krm salt
• 1 msk smör
• 1,5 msk honung
• 1 ägg
• 1 nypa vaniljpulver

1. Koka upp mjölk och salt. Lägg i vanilj och mannagryn och koka till en gröt. Rör hela tiden, det stelnar fort.
2. Knäck i ägget och tillsätt i rask följd honung och smör. Blanda och låt svalna helt.
3. Koka upp rikligt med vatten och en tsk salt i en kastrull.
4. Forma små klimp med hjälp av två teskedar eller rulla med våta händer.
5. Koka i vattnet i cirka tio minuter tills de flyter upp till ytan (som gnocchi). Fiska upp dem med en hålslev och servera dem med soppan. Pudra över dem med lite kanel. 

Och så här såg Emma Karp Lundströms 108 kvadratmeter stora tavla ”På lösdrift i äppelriket” ut vid vernissagen i förmiddags. Bland de sorter som använts till de olika nyanserna är: röd och grön Gravensteiner, Ingrid Marie, Alice, Aroma, Signe Tillish, Discovery och Summerred.
Färgerna i motivet djupnar så småningom i och med att äpplena på spikarna förgås och slutligen monteras äpplena ner och blir till kreatursföda.

Vi skulle egentligen besökt Äppelmarknaden idag, men fick tyvärr stanna hemma eftersom barnen blev sjuka. Så bilden har Emma själv tagit.
Fast vi och alla andra hågade får några chanser till; tavlan står kvar i Kiviks hamn under hela oktober månad.

Ja så här ser den ut, äppeltavlan till helgens Äpplemarknad i Kivik. Precis som föregående år är den skapad av Emma Karp Lundström och hennes fingerfärdiga medhjälpare som under den gångna veckan fäst de 30 000 färgsorterade äpplena på spiktavlan nere i Kiviks hamn. Den här bilden är tagen av Emma under gårdagens arbete, dag tre. På fredag kväll ska den vara helt färdig.
Är ni sugna på att få se slutresultatet får ni ta och pallra er dit nu i helgen då det är vernissage. Vi kanske ses i marknadsvimlet?

Igår kväll åt jag en fantastiskt god entrecôte, den bästa jag någonsin tillagat. Vi bara njöt av det perfekta köttet och ertappade oss själva med att sitta och småle under hela middagen.

Men, vi tar det från början:
Efter en oändligt seg vecka i sängläge bestämde jag mig för att i alla fall fredagen skulle bli en riktigt bra dag. Jag lyckades locka med mig min man över till Köpenhamn för att gå runt och titta i matbutiker och bland annat söka inspiration till vår nyöppnade manuella köttavdelning i butiken.

Ett måste på listan var därför den omtalade köttbutiken Kød & Co på den lilla gatan Værnedamsvej som gränsar mot Frederiksberg. Vi begav oss direkt dit och bestämde oss för att frukostera i närheten. Tittade uppåt gatan och insåg att vi faktiskt befann oss vid Granola, caféet som Lisa rekommenderade så varmt. Vi slog oss ner i höstsolen och beställde kaffe, löskokta ägg, rågbröd med smör och en underbart god juice på morot, äpple och ingefära.

Kød & Co var också en riktig pärla, och så häftigt det var att få spana in dessa hantverksskickliga styckare och kunna ta en närmare titt på den danska styckningen som skiljer sig en del från den svenska, bland annat ifråga om fett. Sådan styckning kallas ibland ”skånsk” styckning härhemma eftersom man förr ofta styckade så även hos oss. Ett stort stycke kalvrygg tronade i skyltfönstret och lammkronorna och de perfekt marmorerade biffarna imponerade stort.

Ägaren själv var på semester, men slaktarna  Jesper och Dennis berättade gärna om butiken och tillverkningen:

I utrymmet under butiken styckas hela djur och där tillverkas en ansenlig mängd charkuterier, pastejer och korvar. Källarplanet rymmer även en tre meter djup rökugn som byggdes i samband med att huset uppfördes för över hundra år sedan. I den röker man skinkor, bacon och korvar med bokspån och när den är igång sprider sig doften över hela kvarteret.

Jesper förevisade också butikens stolthet: corn beef, kött från nötdjur som matats med majs de sista månaderna innan slakt. Det var vi ju bara tvungna att prova, så det köpte vi med oss hem tillsammans med lammracks, några roliga burkar och en liten portion æbleflæsk. 

Vi vandrade vidare på vår runda och återvände till butiken strax innan det var dags för hemfärd. Och knappa timmen senare var jag i full färd med tjonga fram stekjärnen på spisen därhemma!

Jag har varit rejält sjuk den här veckan och så svag att jag faktiskt dubbelkontrollerade mina symptom för att försäkra mig om att jag inte hade ni-vet-vad. För ju fler som insjuknar, desto mer känner man efter. Men jag hade visst bara fått något annat av de 400 virus som fladdrar omkring därute…

Det är då man får ta till huskurerna:
En väninna på facebook berättade om hur hon en gång, av en norsk lägerledare, tvingats skölja ner hela vitlöksklyftor med apelsinjuice. Själv minns jag med fasa ett holländskt recept på persilje- och vitlökste vid snuva. Det var bland det vidrigaste jag druckit men ändå inte värre än pappas självplågarmetod att köra upp snittade vitlöksklyftor i näsborrarna för att ”lätta på trycket”.

I somras, på ett hotell utanför Göttingen, drack jag kamomillte för första gången på tjugo år. Jag har varit lite lömsk på den örten sedan jag i tonåren köpt en påse som skulle göra ”underverk med blont hår”. Det gjorde den också, om man nu ville se ut som Cyndi Lauper…

Men teet var godare än jag minns det och när jag för ett tag sedan hittade kamomill vid vägkanten plockade jag in några buntar, de blommar in i oktober. Förr användes kamomill mot förkylningar och feber, men också mot allsköns magsmärtor och kramper. Hur som helst bryggde jag mig en kopp med en stor klick honung i. Ibland handlar det bara om vad som känns bra.

Uppdatering: Jag börjar nog tillfriskna, för nu blev jag visst sugen på mat igen! Eller desserter rättare sagt:
Kamomillpäron med vaniljglass, låter inte det gott? Eller ugnsrostade aprikoser med kamomill? Gordon Ramsay gör en syllabub med kamomill och citron som säkert också skulle kunna slinka ner i min prövade hals.

I helgen fick delar av familjen för sig att det hade varit trevligt att övernatta i ett vindskydd. Själv började jag känna mig lite krasslig och stannade hemma.
Men på söndagsmorgonen sällade vi oss till de andra ute vid Krankesjön för att äta frukost. Det hade regnat lite under natten, men nu var solen framme och lyste på små vita rundlar i gräset på fältet; vi kastade oss ut ur bilen.

Giftchampinjoner i massor… men vänta, visst var där en ängschampinjon? Och en till och en till! Vi hamnade snart i ett slags rus, ni vet när man spanar – ”spionerar” som sjuåringen kallar det – och plötsligt kan fokusera så starkt att man direkt dyker ner på hattar med ”rätt” rundning. Det där är bergis någon nedärvd förmåga från samlar/jägartiden.

Nära två kilo champinjoner och ett dussin röksvampar av apelsinstorlek fick vi med oss hem, och det, mina vänner, är det största svampfyndet jag gjort här nere på slätten på år och dar! Det är kanske inte så konstigt att svampen frodas på fältet, med tanke på de hundratals lösgående kor som håller vidderna öppna och välgödslade, men jag brukar liksom aldrig vara den som är först på plats.

Hälften av champinjonerna hamnade i en härlig ragu, resten förvälldes till senare övningar. Röksvampen skivade vi och trädde upp på en ståltråd i köksfönstret för att de skulle torka fortare. Bereder den verkligen vägen till umamiland kommer den att användas flitigt i grytorna i höst.

Svampragu på ängschampinjoner

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

• 600 g rensade färska champinjoner
• 2 schalottenlökar
• 1 vitlöksklyfta
• 1 liten bunt slätpersilja
• 2 stjälkar blekselleri
• 2 dl vispgrädde
• 50 g  riven taleggio
• 1/2 dl vitt vin
• 1 nypa repad, färsk timjan
• 1/2 krm riven muskot
• Salt och svartpeppar

1. Låt grädden koka upp i en liten tjockbottnad kastrull och sjud i 10 minuter tills den har tjocknat och reducerats till hälften
2. Rör ner timjan, muskoten och den rivna taleggion i grädden. Stäng av värmen och dra kastrullen åt sidan.
3. Dela champinjonerna i kvartar. Finhacka schalottenlök, vitlök, selleri och hälften av persiljan.
4. Hetta upp olivolja i en stekpanna och bryn champinjonerna tillsammans med hacket i några minuter.
5. Tillsätt vinet i pannan och låt det sjuda med. Vänd sedan försiktigt ner ost- och gräddblandningen. Smaka av med salt, svartpeppar och muskot och servera överströdd med grovhackad persilja till din favoritpasta, förslagsvis pappardelle.

Sedan ett halvår tillbaka är jag lycklig medlem i en bokcirkel. Vi är sju stycken som träffades på den utmärkta sajten Bokhora, där flera hade lagt ut efterlysningar om en cirkel i sydvästra Skåne.
Det var lite pirrigt första gången vi skulle ses, men det gick snabbt över och nu ser jag ser verkligen fram emot de här kvällarna! Vi turas om att vara värdar för diskussionerna och sköter sedan alla löpande kontakter som beställningar och samåkningar via en facebookgrupp.

Sist vi träffades hemma hos mig pratade vi nästan lika mycket om mat som om böckerna vi läst. Bland annat halkade vi in på varför så många män är fascinerade av att baka surdegsbröd – men inte småkakor – och på hur en bortskänkt klick ”mamma” från en annan mans surdeg nästan kan leda till äktenskapligt gnissel…

Oftast äter vi soppa för att det ska vara enkelt att laga. Sist gjorde jag den här på squash och blommor som jag fått av min snälla granne. Jag huttade in allt (nej inte blommorna) huller om buller i ugnen för att squashen och löken skulle få ligga och gona och bli söt och mjuk medan jag förvisade resten av familjen till en annan del av huset. Med parmesan i behövs ingen annan redning för att soppan ska bli krämig och sältan passar fint i hop med squashens söta kött. Surdegsbrödet till? Ja, det var inte hembakat utan ett calvadosbröd, inköpt på Garagebageriet.

Krämig squashsoppa med parmesan 

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4-5
Tid: 40 minuter

• 1 kg squash
• 8-10 squashblommor (extra piff, bara)
• 2 schalottenlökar
• 3 vitlöksklyftor
• 100 g parmigiano-reggiano, grana padano eller liknande
• 6 dl grönsaks- eller kycklingbuljong
• olivolja
• nymalen svartpeppar
• ev. lite salt

1. Ställ in ugnen på 200 grader.
2. Skölj squashen, ansa och dela den i skivor. Skala även löken och dela grovt. Vitlöken kan skalas men behöver inte delas. Lägg allt i en braspanna, ringla över olivolja och strö över lite salt. Baka i mitten av ugnen i 30 minuter.
3. Koka upp 6 dl grönsaks- eller kycklingbuljong i en kastrull. Jag använde Renée Voltaires ekologiska lantbuljong.
4. När grönsakerna blivit mjuka mixar du dem släta i en kannmixer. Tillsätt 2/3 av osten och späd till önskad konsistens med buljongen. Smaka av med salt (ta det försiktigt eftersom osten redan är salt).
5. Skölj squashblommorna och låt dem torka på lite hushållspapper. Fräs dem kvickt i en stekpanna med lite olivolja, salt och peppar. Fördela soppan i små skålar och toppa med blommorna och fnula över resten av osten och lite nymalen svartpeppar. 

Har du läst min artikel om plommon? Duger körsbärsplommon bara som föda åt fåglarna? Har du ters på din bakgård eller tampas du med andra olösta plommonmysterier? Läs artikeln, berätta om ditt favoritplommon och dela med dig av dina bästa tips och recept!

Får jag lov att presentera Collina – nej inte den demoniske fotbollsdomaren – utan en av de tidigaste svenska äppelsorterna och min nya favorit! Det är inte lika krispigt som Discovery och inte alls så anslående som Rubinolan, men det mjuka saftiga fruktköttet stämmer väl överens med Collinas söta smak och den syrliga ton som närmast påminner om… en festis, fast då snarare päronfestis.
Collina kommer ursprungligen från Holland, men odlas allt oftare i Sverige då det har visat sig motståndskraftigt mot vissa sjukdomar och därför lämpar sig utmärkt för ekologisk odling. Sorten säljs i handeln och finns att hitta både i Ekolådans och Mossagårdens lådor.