Jag har aldrig varit någon större fan av smågodis. Några salta fiskar, visst, eller geléhallon om en skål råkat stå framme. Men förra hösten hittade jag en alldeles ny kärlek: Pastiller från Leone i Turin.

Av ren nyfikenhet köpte jag en ask av deras skära kanelpastiller i Milano. En enda liten varade otroligt länge, kanelsmaken var perfekt och efterlämnade en svalkande och på samma gång  brännande smak. Munnen tvättades lika effektivt som av en skiva gari.

Sedan dess har jag provat alla sorter jag kommit över. På en bensinmack utanför Alessandria hittade jag i somras askarna på bilden, de gröna med frisk citronzestsmak och ljuslila med violsmak – alla lika övertygande.

De sista gick åt till att muta barnen under en utdragen konfirmationsgudstjänst för några veckor sedan, så därför blev jag själaglad när jag upptäckte att de fanns på Ahlgrens i Lund (i plåtaskar med italienska pinuppor på). De hade både kanel-, anis- och mintsmak, så jag bortsåg från pinupporna och köpte på mig alla tre.

Om sommaren är det extra roligt med goda grannar. Vi släntrar förbi, hänger i varandras trädgårdar och spontangrillar. Och så här i skördetider är givmildheten slösande härlig:
”Vill du ha svarta vinbär? Bara ta för dig!”
”Vi har så mycket sallad att vi inte vet hur vi ska hinna äta upp den.”
Folk kommer med rädisor och potatis och går med mangold och hallon.

Några grannar odlar framgångsrikt squash i den sandiga jorden. Pojken i familjen brukar göra ”ubåtar” av sina och fylla dem med köttfärs och ost. Häromdagen gav de oss en stor, välmatad squash i present, så då lagade jag en egen variant:

Grekiska ubåtar

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4
Tid: 35 minuter

• 1 stor squash eller 2 zucchini (butiksstl)
• 400 g lammfärs
• 200 g fetaost
• 1 näve kalamataoliver
• 2 schalottenlökar
• 2-3 vitlöksklyftor
• 2 msk tomatpuré
• 1 tsk kanel
• Några kvistar färsk rosmarin
• Svartpeppar och salt
• Olivolja till stekning

1. Ställ in ugnen på 200 grader. Klyv squashen på längden och skopa ut innanmätet med en sked. Var inte för nitisk, då förlorar skalen sin stadga.
2. Droppa över lite olivolja över halvorna, salta lätt och baka dem i ugnen i ca 10 minuter.
3. Hacka det urgröpta fruktköttet och fräs i en stekpanna tillsammans med finhackad schalottenlök och vitlök. När blandningen inte vätskar längre tillsätter du lammfärsen och tomatpurén. Krydda med kanel och lite finhackad rosmarin. Smaka av med salt och svartpeppar och fräs tills färsen är genomstekt.
4. Blanda i urkärnade kalamataoliver i färsen och fyll squashhalvorna. Smula över fetaost och toppa med lite extra rosmarin och svartpeppar.
5. Gratinera i övre delen av ugnen i 20 minuter. De sista minuterna kan du eventuellt slå på grillen för lite extra färg. Servera med en god tomatsallad, bulgur eller couscous.

Som tidigare konstaterats på Taffel blommar det extra mycket i köket i år och lavendel är en av mina favoriter. Smaken påminner lite om menthol och kanske kardemumma, men är ändå helt sin egen. I trädgården har jag två olika sorter: de höga Munstead med blågrå blommor och den mer kompakta Hidcote Blue.
Hidcotes blommor är intensivt mörkvioletta, så just till kakbak föredrar jag nog att klippa från den. Förutom att vi varje år försöker bunkra upp med några burkar lavendelskorpor, brukar jag även testa lite andra grejer. Lavendelmacarons var förra sommarens eh… mindre lyckade experiment, så det här året satsade jag på ett säkrare kort:

Lavendelmuffins med hasselnötter & choklad

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 12 st

Tid: 35 minuter

• 100 g mörk choklad (72 %)
• 100 g hasselnötter
• 1/2 dl lavendelblommor
• 100 g smör
• 1 1/2 dl mjölk
• 2 ägg
• 4 dl vetemjöl
• 1 dl strösocker
• 2 tsk bakpulver
• Glasyr:
• 100 g mörk choklad
• 100 g smör
• 2 dl florsocker

1. Ställ in ugnen på 200 grader. Mal hasselnötterna i en matberedare. Hacka chokladen grovt och lavendelblommorna lite finare.
2. Smält smöret, låt svalna och blanda sedan med äggen och mjölken i en bunke.
3. I en annan skål blandar du allt torrt: mjöl, bakpulver, socker, nötter, chokladhack och blommor.
4. Rör med en trägaffel snabbt ihop de båda skålarnas innehåll till en klimpig kaksmet och fördela i 12 muffinsformar.
5. Grädda  i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Låt dem svalna innan du glaserar.
6. Smält resterande choklad i mikro/vattenbad. Vispa smör och siktat florsocker pösigt och blanda ner chokladen och rör tills glasyren är blank och fin. Mängden är kanske lite väl tilltagen, men det brukar finnas de som är justa och ställer upp.

Vädret den här sommaren har varit minst sagt växlande. Varmt och skönt – och så en smått biblisk regnskur. Varmt och skönt igen  – och så blixtar och dunder. Tur att jag inte är i glassbranschen, då hade jag nog fått ta något lugnande!

På semestern i juni slickade vi i oss sådana här konstfärdiga glassar. Madame och hennes assistenter använde ett redskap som såg ut som ett mellanting mellan en spatel och en sked.
”Specialtillverkad för mig”, sa hon stolt.
Med spateln skars tunna kronblad av glassen som fästes vid varandra medan struten roterades. Till slut hade knoppen slagit ut till en glassros eller kanske mer en gigantisk glasskamelia! Vi blev så fascinerade att vi återvände dagen därpå (och därpå).
Just den här innehöll glassbarens egen mango- och hallonsorbet. Men stracciatellan gick inte heller av för hackor…

Få rätter är så danska som rødgrød med fløde. Röd, vit och grann kan den tävla med självaste dannebrogen. Ingredienserna varierar lite beroende på vad man har i haven, men röda vinbär ingår oftast med hallon, svarta vinbär, jordgubbar eller körsbär.

Det florerar historier om att rødgrøden var ett säkert sätt för den danska motståndsrörelsen under kriget att avslöja tyska infiltratörer, för ingen icke infödd dansk kan uttala denna klassiska dessert helt korrekt. 
Fast bortsett från den  ‘Allå ‘allå-liknande metoden så har rødgrøden tyvärr även kommit att symbolisera barriären för de nydanskar som inte haft koll på  skorrningar, utdragna vokaler och andra nationella särdrag.

Men vilken rätt blir inte godare av lite influenser utifrån? Häromdagen köpte jag en (danskimporterad) decimeterlång tongavaniljstång. Den doftade starkt och ljuvligt redan genom vacuumförpackningen och var alldeles självklar tillsammans med vinbären från trädgården.

Rødgrød med tongavanilj

Receptmakare: anna billing

Portioner: 4

Tid: 20 minuter (+ kylning)

Rødgrød reds vanligtvis med potatismjöl, men jag testade arrowrot eftersom jag ville ha en så klar och blank kräm som möjligt till de färska vinbären. Jag var även lite försiktig med sockret, så vill du ha en riktigt söt kräm kanske du ska ta ytterligare en matsked.

• 500 g röda vinbär
• 300 g hallon
• 5 dl vatten
• 1,5 dl socker
• 1 tumlång bit tongavanilj/ alt. 1 tahitivanilj
• 2,5 msk arrowrot/ alt. 3 msk potatismjöl
• (+ 2 dl röda och svarta vinbär )

1. Koka upp vattnet och bären i en kastrull så att bären saftar sig. Passera genom en sil för att få bort skal och kärnor.
2. Häll tillbaka saften i ren gryta och koka upp igen. Skrapa ur vaniljfröna ur vaniljstången och låt båda sjuda med krämen.
3. Ta bort 2 deciliter av saften och vispa ihop med arrowroten i en separat skål tills mjölet löst sig.
4. Blanda ner redningen med resterande saft och vispa snabbt ihop krämen. Arrowrot ska inte koka länge, så dra kastrullen från spisen.
5. Kyl rødgrøden i kallt vatten och sedan i kyl. Vänd ner de färska bären och servera med en klick grädde.

På det hela taget trivs jag med att bo inåt landet. Men om sommaren längtar jag efter salta dyk, lukten av tång och friska vindar från havet. Efter somrarna hos morfar i Varberg, för att vara mer exakt.

Vädret var alltid bedrövligt då vi kom, fast det gjorde liksom ingenting. Vi gick ändå till kallbadhuset och badade bastu, till det gamla varmbadhuset där mamma lät sig skrubbas med tångruskor, eller till det kvinnliga nakenbadet Käringhålan.

Morfar fnös och sa att där samlades bara galna fruntimmer som, iklädda pälskappor, låg och tryckte bland klippskrevorna redan i februari. Själv badade han aldrig i havet utan föredrog ett stilla dopp i någon skogstjärn som påminde honom om Ångermanland.

Kanske var det havssuget som fick mig att lägga ett paket färska alger i varukorgen sist jag handlade på Astrid och aporna? Eller såg de bara så aptitliga ut, knallgröna och inbäddade i salt.
Tursamt nog hade jag kvar lite furikake till topping, men vanliga sesamfrön duger annars fint.

Lax på algbädd i paket

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4

Tid: 70 min

• 200 g ekologiska havsalger Ulva (lactuca)
• 4 st (600g) laxfiléer (vildfångade eller eko-odlade)
• 1 fp (18 g)  2 msk misopasta
• 2 msk furikake el sesamfrön

1. 1. Lägg algerna i rikligt med kallt vatten. Tvätta och skölj noga. Upprepa och låt algerna dra i 30 minuter i nytt kallt vatten.
   Häll dem i ett durkslag och krama ur det resterande vattnet.
2. Ställ ugnen på 150°C. Klipp fyra stycken, knappt A4-stora bakplåtspapper och fördela algerna i mitten av arken.
3. Pensla misopastan jämnt över laxfiléerna. Placera filéerna på algbädden och toppa med furikake eller sesamfrön.
4. Vik ihop paketen och tillaga i mitten av ugnen i ca 20 minuter.
5. Veckla upp paketen och servera med risnudlar eller en grönsallad med wasabivinägrett (1 del vitvinsvinäger, 3 delar olivolja, salt och wasabi efter tycke och smak)

Nu har jag flyttat hemifrån! Jag bor fortfarande kvar i samma trappuppgång, men i en egen lägenhet. Det ekar tomt här inne just nu, men jag börjar så smått packa upp mina flyttlådor.

I en låda har jag ett matintresse som sträcker sig från när jag var liten och mina föräldrar studerade.  70-talet i Lund innebar mycket internationella kontakter och maten bestod bra mycket oftare av latinamerikanskt än av svensk husmanskost. Allt bröd bakades hemma och vi var ofta ute i skog och mark och plockade bär och svamp. De vuxna startade studiecirklar i matlagning, köpte kursmaterial ur grossistledet och fyllde frysarna till brädden.

I en annan låda har jag iakttagelser från livsmedelsbranschen. För åtta år sedan tog min man och jag över svärfars matbutik. Jag har sedan dess arbetat som projektledare för olika satsningar: ökat sortiment för Rättvisemärkt och ekologiskt, hur vi bättre ska kunna arbeta resurssnålt, hur vi hittar nya inköpskanaler med mera. Under tiden har det gått upp för mig att driva en livsmedelsbutik är som att förvalta kundens förlängda skafferi. På så sätt blir även kundvarvet i moderna snabbköp en personlig angelägenhet.

Ytterligare en flyttlåda handlar om Skåne, där jag bott i nästan hela mitt liv. Sedan några år tillbaka i en by på landet där det bara går att kliva rätt ut bland fälten. Jag odlar en del också, som jag gärna laborerar med i köket och eftersom jag aldrig kan laga en rätt likadant två gånger blir receptmakandet en sorts ständigt pågående process.
Titta gärna in och säg hej, så ska jag rafsa fram kaffebryggaren så länge!