Det stora korvprojektet

Så, nu ska jag inte hålla er på halster längre utan berätta om vårt korvprojekt i butiken och om bakgrunden till det hela.

För tio år sedan slog KPK, konsumentpackat kött, igenom i svenska livsmedelsbutiker. Att få köttet styckat och paketerat centralt förbättrade ekonomin för många butiker som därför stängde sina styckningsenheter på plats. En stor del av svenskarna verkade inte heller ha något emot att handla KPK, kött var liksom inte på agendan då, det var knappt att man i butikerna vågade klargöra kopplingen mellan djur och biff.

I vår butik såg vi oss stå vid ett vägskäl:  Antingen skulle vi lyssna på de ekonomiska rådgivarna som propagerade för att vi skulle stänga avdelningen eller välja att ha kvar vår köttavdelning och våga lita på att det ändå var vad våra kunder önskade. Vi valde det senare alternativet, och det är vi glada för.

Men i och med beslutet kvarstod en del problem. Dels måste vi arbeta med att minska det synliga hanteringssvinnet för att ha råd att driva avdelningen – det löste vi med hjälp av att anställa kockar i projektmodellen Resurskocken –  dels så var det nödvändigt att vi profilerade köttavdelningen tydligare så att kunderna blev varse om vad vi faktiskt gjorde på plats i butiken. Vi slog ett stort hål för fönster i väggen så att man från butiken kunde se rakt in i styckrummet och började sälja kött över disk.

Men det där med korven då? Jo redan för drygt två år sedan knatade min man och jag  till Taylors & Jones butik på Kungsholmen för att prova deras fantastiska korvar och fråga om vi kunde bli skånsk återförsäljare. Och det fick vi. Från början gick försäljningen lite trögt, men sedan ökade den undan för undan.

När vi sedan fortsatte att arbeta med färdigmaten i Resurskocksprojektet slog det mig att det hade varit väldigt roligt att baka in korvmakeri i det hela. David och Gareth lovade att hjälpa oss med detta eftersom de sympatiserade med projektet och dessutom vurmar för ökat hantverkskunnande. Fyra stycken från vår köttavdelning åkte upp i somras och fick lära sig stoppa korv mitt i Taylors & Jones värsta grillrush.

Jag såg framför mig att man kunde använda äpple, lök och annat som sorterats ut från frukt- och gröntavdelningen och smaksätta korven med. Men då måste det vara tillagat så att det inte kontamineras av jordbakterier. Vitlök och gul lök i korv måste till exempel vara burkat eller fryst för att få användas. Av samma anledning kan man heller inte använda färska kryddor i korv som ska säljas i butik.

Kött vars bäst-före-datum var satt till samma dag kunde inte heller göras korv på, eftersom kunden gärna vill ha några dagars hållbarhet på den råkorv som skulle säljas över disk.
Men om man både kunde stoppa och tillaga  korven samma dag som köttet sorterades ut men ändå inte passerat bäst-före-rekommendationen?

Då skulle korven kunna stekas av våra kockar och säljas iväg varm tillsammans med syrad kål, en klick skånsk senap och en god surdegsbulle. Så tog vi fram vår bratwurst, tunabrat, som ska ingå i en upphottad variant av korv med bröd eller med äkta potatismos. Den bratwurst som säljs rå görs på kött med samma hållbarhetstid som övriga råkorvars, och har vi inget överskott gör vi braten av kött med samma fetthalt, fläsktrea, som vi använder till de andra korvarna.

Sedan dess har planeringen pågått för fullt. David och Gareth kunde tipsa om utrustning och förse oss med fjälsterkontakter och annat. Vi har införskaffat en hydraulisk korvstoppningsmaskin, som styrs med knäet för att händerna ska vara fria, och byggt om en gammal ostkyl till ett sprillans nytt korvrum.

Pappersarbetet har varit rigoröst. Varje korvsort måste skickas in separat för godkännande. Dels för att fastställa innehållet, dels för att upptäcka eventuella bakterier. Så fort en ingrediens ändras så måste man göra en ny ansökan. Som tur var är vi vana vid noggranna egenkontroller av hygienen i avdelningen, men det tog lång tid innan alla ritningar var godkända.  Hälsovårdsnämnden skulle säga sitt och personalen fick en omfattande  HACCP-utbildning av Anticimex. Nu har vi skickat iväg korv på provtagning för att få det sista godkännandet och väntar oss börja sälja korv i nästa vecka.

Men vi ska inte göra Taylors & Jones recept utan hittar på egna. Den uppgiften har legat på mig och jag har justerat korvrecept och provat smaksättningar så att jag är alldeles utmattad och barnen bönat om att få slippa äta korv till middag varje dag.  Men roligt har vi haft! 

Förutom bratwursten ska vi göra skånska fläskkorvar (med tillägg av eget äppelmos eller karamelliserad lök), bacon & salviakorv, chorizo, salsiccia, fänkålssalsiccia och en fransk saucisse som min svägerska Mischa har varit med och tagit fram och som vi därför döpte till mischelinare. I nästa vecka ska vi fortsätta prova ut en merguez i lammfjälster tills vi fått den som vi vill ha den och jag drömmer också om en lammkorv med rosmarin och hackade, torkade aprikoser.

Sen får vi nog ta fram lite nya sorter inför grillsäsongen. En riktig boerewors hade varit kul till braillen under sommarens  fotbolls-VM. Och salsiccia i en enda stor ”rulle” att lägga på gallret.

Vi kommer att fortsätta sälja Taylors & Jones engelska korvar som ett komplement till våra sorter. För vem skulle kunna överträffa deras Cumberland eller Beef & Guinness?

Kyckling i karamelliserad lök

Ja  jag vet att jag lovade skriva om korvarna. Men jag har provätit så många att jag faktiskt var tvungen att variera mig en smula för att orka en vecka till med bibehållen entusiasm. Så idag är det officiell korvpaus. Men sörj inte över detta, ni ska i stället få receptet på min allra bästa kyckling.

För några veckor sedan när jag efterlyste idéer till butiken, så skrev Ylva att hon gärna hade velat kunna köpa ekologisk färdiggrillad kyckling. Hennes önskan fick mig att återuppta funderingar kring alternativ till den vanliga grillkycklingen i butiken.

Jag vände mig till Birgitta på Bosarpskyckling utanför Blentarp (en kvarts resa från där jag bor). Vi beslöt oss för att träffas och se om vi tillsammans kunde spåna fram lite nya ekologiska grillprodukter, med andra kryddningar och testa dem i butiken.

Bosarpsgården, en fyrlängad skånegård i rött tegel, lyste vackert i solskenet men det var bitande kallt när Birgitta och jag halkade runt för att titta till kycklingarna. Deras stallar påminde lite om flyghangarer och låg utspridda över ett ganska stort område. Fiffigt nog fanns det medar nertill så att stallen kunde flyttas fram och tillbaka vid rengöring.

Det här är första vintern sedan starten som kycklingarna väljer att inte gå ut även om de kan, berättade Birgitta. Men personalen hade ändå lagt upp stora vallar med snö och halmbalar för att hindra den isande vinden. På somrarna brukar kycklingarna gå upp i skogsdungen på dagarna och kommer bara hem när det serveras mat.

I kycklingstallarna var det lugnt och fridfullt, inte det där uppstressade kacklet som fåglar i panik kan avge. I varje stall rymdes 1300 kycklingar och fast de hade gott om utrymme i halmen så kurade de ihop sig för att bättre hålla värmen. Halmbädden på bilden var en del i ett spel där kycklingarna turades om att inneha toppositionen.

Väl inne i Birgittas kök ringde telefonen oavbrutet. Där märktes verkligen de gamla flygvärdinnetakterna, för hon var så där tålmodigt proffstrevlig oavsett vad samtalet gällde. Helt plötsligt log hon spefullt och räckte över luren till mig.

I andra änden hade jag en välartikulerad stockholmsdam som berättade att hon köpt en Bosarpskyckling och undrade vad hon skulle göra med den. Laga mat kunde hon inte. Och ingenting hade hon hemma heller.

Nähä, sa jag. Har du gul lök hemma? Ja det hade hon. Och smör och en skvätt vitt vin? Jo, fast vinet hade hon tänkt dricka upp. Då så, sa jag, då tycker jag att  du borde göra en fantastisk fransk kycklinggryta med karamelliserad lök:

Kyckling i karamelliserad lök

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 6-8

Tid: 80 minuter

Underbar fransk kycklinggryta med löjligt enkel smakpalett. Stå emot lusten att krydda mera och pröva receptet rakt av. Passar perfekt till ekologisk kyckling där du inte vill krydda bort den goda smaken.

  • 1 ekologisk kyckling (2,5 kg)
  • 1,5 kg gul lök
  • 85 g smör
  • 3 msk vetemjöl
  • 2 dl vitt vin
  • (alt. 1,5 dl vatten och 2 msk vitvinsvinäger)
  • Salt och svartpeppar
  1. Stycka kycklingen och dela den i arton-tjugo delar. Tvätta händerna ordentligt och använd separat kniv och skärbräda.
  2. Skala och  halvera lökarna. Skiva dem grovt.
  3. Salta och peppra kycklingbitarna på alla sidor.
  4. Smält hälften av smöret i en stor tjockbottnad gryta och bryn kycklingbitarna jämnt på hög värme. Dela upp stekningen i omgångar så att alla bitar får plats. Lyft upp de färdiga bitarna ur grytan och håll dem varma vid sidan av.
  5. I det kvarvarande smöret fräser du sedan löken sakta tills den mjuknar och faller ihop. Rör runt så att den inte bränns.
  6. Blanda i vetemjölet, lite i taget och tillsätt vinet. Rör om och klicka i resten av smöret.
  7. Lägg nu tillbaka kycklingbitarna i grytan och bädda ner dem bland löken. På med locket och låt puttra på svag värme i cirka 40 minuter. Rör om då och då.
  8. När kycklingen är färdiglagad och löken förvandlats till en härligt söt och mjuk sås kan du smaka av med salt och rikligt med nymalen svartpeppar. Kokt potatis och en grön sallad med vinägrett är allt som behövs till, simplicity rules.

Efterlysning: Styckare och kallskänka sökes

Det är inte hälsosammare i fjällen! Jag har fått en illvillig förkylning med mig hem och en hosta som låter som den kommer från underjorden.

Får därför inte vistas bland opackade livsmedel, vilket nog är det enda som just nu kan hindra mig från att smita in i köttavdelningen och diskutera korvprojektet. Vi befinner oss på upploppet med den första provtagningen på torsdag.

Inte vill jag laga mat heller, så jag hade inget nytt kul att blogga. Men så kom jag på att jag faktiskt måste nämna något här om våra lediga platser. 

För nu är vi snart klara med utbyggnaden av vårt kök och behöver en riktigt vass kallskänka till vår färdigmatssatsning. Är du salladsälskare och vill vara med och ta smörgåstårtor till oanade höjder är du hjärtligt välkommen att söka.

Sedan nåddes jag av ett tråkigt besked under semestern; vår duktige styckargesäll Christian  lämnar oss för att bli avdelningschef på ICA Maxi i Lödde (grattis ni som handlar där). Så nu behöver vi även snabbt hitta en ny styckare till vår köttavdelning med manuell disk. Det kan bli knepigt, för skickliga styckare växer inte på träd i dessa KPK-tider när så många avdelningar lagts ner och butikernas kött styckas och packas i Västerås.

Är du själv intresserad av jobb eller vet någon annan som borde söka kan du läsa mer om tjänsterna här.

Bloggpaus i fjällen

Jag är inte bara matbloggare, jag är skidskolemamma också. Och en riktigt skruttig längdåkerska.
Om bara ett par timmar kör vi till Tandådalen i Sälen. Jag tänker lämna datorn hemma, inte laga mer mat än nödvändigt och framför allt vara med familjen så mycket som möjligt.

Familjen, ja. Förutom våra egna tre barn så har vi med ett extrabarn och bägge hundarna (de skulle vara på pensionat men fick lägligt nog ögoninflammation).

Dessutom ”vår stora, feta skånska släkt” som svägerskan brukar kalla den.
I år kommer tjugoåtta släktingar att vara i Sälen samtidigt. Vi bor dock inte i samma stuga, eller ens i samma by allihop, men vi samlas och äter hos varandra om kvällarna.

Det blir inga större överraskningar; fjällveckan är full av små traditioner att följa och bryta mot. Jag vet till exempel redan att vi får fantastiska kroppkakor som min mans morbröder har lagat, ärtsoppa med varm punsch och skånska pannekagor hos svärmor, kycklinggryta hos svägerskan och gulasch hos kusinen.

Själva brukar vi laga svamprisotto, men i år har jag asat med råkorv som vi stoppat i butiken istället (ska berätta mer om korvprojektet  när jag kommer hem). Det blir för mycket jobb att stå och hacka grönsaker åt en så stor sats risotto som skulle ha krävts för att mätta alla. 

Annars då? Bästa våffelstället: Joänget. Bästa lunchen: Lisa Elmqvist i Sälen. Bästa middagsfriden: Lammet och Grisen med gott vin och kött till oss vuxna och lekrum och filmvisning för alla barn.

Jag kommer att hänga många timmar i legotältet och satsa på att köra ett varv runt fjället varje dag.  Idag var jag på handarbetsworkshop på Kulturen och blev himla sugen på att virka mig en OS-mössa, eller i alla fall ett iPhonefodral (så jag inte ska ta miste). Vi får se om det gått över tills jag kommer upp. Ha en bra vecka, så hörs vi när jag kommit hem.

Torsdagsärter: Greenpeas

I dag vabbade samtliga dagisfröknar och därför fick barnen stanna kvar här hemma och ”pärla” och spela Nintendo DS  istället. Så blir det ibland när man är med i ett dagiskooperativ, men alla tyckte nog det var rätt så skönt med ett lite lugnare tempo i morse efter en sen kväll med störtloppsdramatik.

Själv var jag rätt trött och fortfarande mätt av pannkaksoset från gårdagen (stekte sju olika sorter till ett tidningsjobb) så en enkel och snabb ärtsoppa, utan pannkakor,  kändes helt rätt att servera till lunch.

Som ni kanske känner till vid det här laget gillar jag mixade soppor. De är snabba och goda och bra att ha med sig på utflykter som ett komplement till smörgåspaketen. Dessutom förhindrar den släta konsistensen vilsamt nog  att jag blir avkrävd en detaljerad  innehållsdeklaration.

Den här ärtsoppan är en favorit som med sin pigga färg också uppskattas av barnen. Själv åt jag åt den första gången för tre år sedan hos Naked Juicebar när de precis hade slagit upp sina portar på köpcentrat Nova i Lund.

Jag blev helförtjust i konceptet, menyn och Marias och Steves underbara storytelling: ”large, plump, Australian mangoes fell in love with crisp tasty Swedish berries”. Vi snackade ihop oss och beslöt att prova dagliga leveranser av färska smoothies och soppor för försäljning i butiken. Tyvärr blev vi snabbt varse om att kvaliteten inte kunde bibehållas när produkterna mixades i förväg, så projektet gick i stöpet.

Men juicebaren gick det riktigt bra för, den utvecklades till en kedja som finns på lite olika ställen i landet och Maria och Steve utsågs till Årets nyföretagare i Sverige 2009. Receptet till Greenpeas-originalet är en väl bevarad affärshemlighet, men med Marias välsignelse presenterar jag här min tolkning av den bästa ärtsoppan: grön, snabb och oemotståndlig.

Greenpeas: grön ärtsoppa med mynta och yoghurt

Receptmakare: Anna billing

Portioner: 4
Tid: 8 minuter

  • 500 g frysta gröna ärter
  • 7 dl grönsaksbuljong
  • 1,5 dl turkisk yoghurt
  • 3 kvistar färsk mynta
  1. Koka upp vattnet till buljongen i en stor kastrull. Jag använder Renée Voltaires lantbuljong utan glutamat, men det går bra med andra sorter.
  2. Häll i ärterna och förväll dem snabbt.
  3. Mixa ärtor och buljong slätt med stavmixer direkt i kastrullen.
  4. Klicka i yoghurten och lägg i åtta-tio myntablad. Mixa lite till.
  5. När soppan är krämig kan du smaka av med svartpeppar och eventuellt lite salt.
  6. Servera bums i skålar eller djupa tallrikar.

Mexikansk afrodisiaka: Vaktlar i rosenblad

Om vi firar Valentin? Njae, inte speciellt. Jag och min man har varit ihop i tolv år och efter de första årens halvdana försök att trumfa den andra med rosbuketter lade vi ner alltihop. Ändå uppmärksammas Alla hjärtans dag mer än någonsin här hemma och det beror på barnen.

För på dagis har de hjärtfest, i skolan ljudar de till h-j-ä-r-t-a och vi blir avundsvärt lovebombade med  egentillverkade valentinkort vid frukosten. Så för att inte vara en total glädjedödare fick alla var sitt chokladhjärta i röd stanniol i morse.

Annars har jag inget emot om andra firar. Vi mår nog bra av lite rosenrött så här års, på samma sätt som det färgsprakande Halloweenfirandet har piggat upp det ruggigaste höstdiset med sin mat och sin värme. Dessutom tycker jag att Alla hjärtans dag är utmärkt att koppla till kampanjerna för Rättvisemärkt choklad och rosor

Men i smyg har jag närt en önskan om ett experiment i några år. Ett ganska nördigt sådant, men inte desto mindre har jag velat provlaga vaktlar i rosenbladssås, så som Tita gör av den bukett hon fått av sin älskade svåger Pedro i den mexikanska boken Kärlek het som chili.  Honom som hon aldrig kan få men som hon lagar mat åt efter devisen ”vägen till mannens hjärta går via magen”.

Men så lyckas Tita sticka sig på en rosentagg och blodsdroppen i maten gör att alla får dåndimpen av lust, uthuset fattar eld, den yngre systern svettas skära rosendroppar och rymmer spritt språngande naken från föräldrahemmet med en revolutionär.

Står det i en bok att ett recept ska vara det godaste romanpersonen någonsin smakat blir man ju så klart nyfiken, även om det kanske bara är en litterär fantasi. Så jag provade idag att laga utifrån boken. Mängder och annat stämde inte alls och fick skrivas om. Vinet är till exempel ett tillägg från mig och jag har nog halverat mängden honung och anis.

Om det blev gott? Ja, det tycker jag nog, och roligt hade jag. Den maxade effekten har förvisso uteblivit, det måste nog ha berott på att jag inte lyckats få tag på de vaniljliknande pithayablommor som receptet egentligen föreskrev…

Vaktlar i rosenbladssås

Receptmakare: Anna Billing efter laura esquivel

Portioner: 4

Tid: 50 min

Jag gick ut stenhårt och provade följa receptet, men nej, det fick skrivas om. Med halva mängden kryddor och en skvätt vitt vin lyfte det dock betänkligt. Rosorna ska vara rättvisemärkta. Av princip och för att minska mängden bekämpningsmedel.

  • 4 st urbenade vaktlar (600 g)
  • 10 st rättvisemärktrosor
  • 100 g kastanjer (färdiga, vacuumförp)
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 nypa stötta anisfrön
  • 1 msk honung
  • 2 msk smör
  • 2,5 dl vitt vin
  • 1 msk rosenvatten
  • Salt och svartpeppar
  1. Rensa rosorna och blötlägg alla blombladen i rikligt med kallt vatten en stund. Tvätta bladen, byt vatten och skölj på nytt. Låt dem rinna av, gärna i en salladsslunga.
  2. Bind under tiden upp vaktlarna så att de håller formen.
  3. Värm en klick smör i en traktörpanna eller tjockbottnad vid gryta och bryn vaklarna jämnt runt om. Salta och peppra.  Ta upp vaktlarna och håll dem varma medan du gör färdigt såsen.
  4. Mixa kastanjerna till smulor med en stavmixer och gå sedan över rosenbladen lite grovt. Spara en liten näve blomblad till garneringen.
  5. Hacka vitlöken fint och stek den i skyn efter vaktlarna. Tillsätt honungen, stött anis, kastanjerna och rosorna och fräs med en klick smör.
  6. Fyll på med vitt vin och sjud några minuter. Sila bort rosenhacket genom en sil. Tillsätt rosenvattnet och smaka av såsen med salt och svartpeppar.
  7. Lägg fåglarna i en trång tjockbottnad gryta. Slå över såsen och låt vaktlarna puttra i cirka tjugo minuter. Servera med ett gott ris och grönsallad till någon du tycker riktigt mycket om.

Vit som en snö: Italiensk citronglass

Visst är det lite konstigt att man trots kylan ändå kan bli småsugen på att äta snö? I alla fall den orörda nysnön här ute på landet. Barn och hundar äter gärna snö och själv har jag ett suddigt minne av att vi för många år sedan blandade frozen margarita på snö, drinkmix och tequila på en efterfest (och att det var så sent att vi gladeligen nonchalerade lite grus i botten).

Förra veckan, när vi åt pizza på favorithaket Vespa, blev barnen eld och lågor över dessertmenyns citronsorbetfyllda citroner:
”Sådana kaaan vi väääl göra hemma”, bad de och jag hade inget att invända.

För visst älskar jag generöst gräddiga, fullspäckade glassar som hos Annika, men när jag ska göra glass själv blir det ändå oftast lite lättare sorbeter med friska smaker. Och att fylla citroner med glass är ganska kul, om än lite corny.

Här utgick jag ifrån ett recept på mjölkbaserad italiensk citronglass från Jan Hedh. Tyvärr är inte ekologiska citroner att rekommendera, de blir helt enkelt för små för ändamålet.

Citronerna pressade jag med en citrusmanick jag fått i present. (kan inte låta bli att fnissa när jag ser den, för den påminner lite om Anthony Perkins djävulsutdrivare i den fullkomligt skruvade filmen Crimes of Passion.) Men alldeles oavsett opassande associationer var den riktigt användbar när det gällde att urholka citronen och behålla skalet intakt. Och glassen blev underbart god och så vit som en snö:

Italiensk citronglass i skal

Receptmakare: Anna Billing (med lån av Jan Hedh)

Portioner: 7-8 fyllda citroner

Tid: 90 minuter

Den här italienska citronglassen är lätt och frisk och perfekt att fylla urholkade citroner med. Gör många på en gång och ha i frysen. Nästa gång testar jag med blodapelsiner!

  • 8 citroner
  • 2,5 dl vatten
  • 2,5 dl socker
  • 2,5 dl pressad citronsaft
  • 2,5 mjölk
  • 2 gelatinblad
  1. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten.
  2. Koka upp vatten och socker så att det löser sig.
  3. Krama ur och tillsätt gelatinbladen. Rör tills gelatinet lösts upp. Låt lösningen svalna helt.
  4. Skölj citronerna noga och torka dem. Skär av ett lock och pressa ur saften med en sked eller press så att de urholkas fast skalen fortfarande är hela. Placera rätt lock vid rätt citron.
  5. Sila bort fruktkött och kärnor och blanda en del av citronsaften i den avsvalnade sockerlagen. Resten kan du använda i dressingar eller frysa in till nästa glassomgång, den här lär du göra om.
  6. Kör blandningen i en glassmaskin i några minuter. Tillsätt sedan mjölken och fortsätt i glassmaskinen i ca 40 minuter tills massan får en fast konsistens. Du kan även blanda allt i en skål, ställa in i frysen och röra runt med jäman mellanrum. Det blir inte lika bra, men ok.
  7. Fyll citronerna med glassen, klicka på lite extra och tryck dit locket, nästan som på en semla. Servera med en liten sked i glasskålar eller glas så att de kan stå upprätta. Du kan också förbereda hela rasket och förvara de färdigfyllda citronerna i  frysen. 

Och vinnaren är…

Tack allihop för era kloka tankar och alla goda idéer som trillade in som tävlingsbidrag. Ni hade nog  gillat vår butik, för vi hade  kunnat  infria en hel del av önskemålen redan idag. Men det finns alltid anledning att vara självkritisk och nya intryck är oerhört nyttigt för en butiks utveckling.

Fantastisk respons, ni är värda minst trettio pepparkvarnar! Tyvärr har jag inte så många, så jag tänkte i alla fall ge er ett ordentligt svar:

1495-240x300pxlsMimmi: Tack för tipsen om butiken i London. Ska åka dit på studieresa i mars, så jag ska försöka spana in den. Jag är positiv till lösviktsförsäljning. Varför branschen tvekat handlar om att det mycket lätt spreds ohyra i lösa gryn i de gamla öppna systemen. Men med slutna system som Risentas och Renée Voltaire torde lösviktsförsäljningen kunna skötas lättare.

hannaH: Vi har mycket av det du skriver om. Kan trösta dig med att butiksplanerarna inte längre rekommenderar frukt & grönt först i kundvarvet just av de skäl du anger. Förslagslåda har vi provat lite från och till, men vi upplever att våra kunder är ganska bra på att ställa krav också direkt till personal. Vi har nyligen anställt två kockar i köket, så vi ska bara se till att få ut dem i butiken lite oftare…

Peter: Enskilda butiker typ ICA:s har inga problem alls att handla lokalplockat. Det enda är att vi måste handla vitt från ett företag och att företaget blir juridiskt ansvarig för sin produkt. Hittar du en certifierad svampplockare i Skånetrakten så hit med honom bums! Roland Rittman är en klok herre som lyckats göra naturen till sitt eget lager. Honom handlar vi av lite från och till, men det blir dyrt för kunderna.

Zelca: Skulle kunna göra dig lycklig på de fem förstapunkterna redan idag. Dessutom lagar vi mat på prickiga äpplen och gammalt bröd samt har godiset placerat långt från kassorna efter önskemål från en föräldradelegation på 70-talet. (Alla konsulter tar sig för pannan över detta, men lovat är hållet…)

köttdisktunaDavid: Du är så himla välkommen närhelst du har möjlighet! Då skulle du kunna spana rätt in i styckrummet från butiken, för vi slog ett hål i väggen i höstas  just för att visa upp vår köttavdelning.

Alexandra: Även om bake-offen utvecklats så går trenden tillbaka. Folk vill ha riktigt bröd. Vi har precis tagit in surdegsbröd från Garagebageriet, men Skåne är annars traditionellt bra på opackat bröd och rågbröd.

Jens: Ja det är väl ändå drömmen, att kunna samla det bästa. Jag provade att skriva en  shoppinglista upplagd efter kundvarvet till en butik i Malmö, men den blev ingen succé. De flesta kunder handlar idag utan lista och vill bli inspirerade i butiken istället. Men en skräddarsydd variant vore kanske något… och vem kan motstå en espresso?

Toto: Mycket bra idéer! Tyvärr är vi ganska trångbodda, men det tål att tänkas på. Guidade turer med dietist har vi haft nyligen (duktiga Viktoria) men det kan vi säkert göra mer av.

Båthuspernilla och Gitto: Vi tror och hoppas att vår personal upplevs som relativt kunnig och intresserad och ser till att skicka iväg dem på utbildningar med jämna mellanrum. Vid   nyanställningar tittar vi också extra på dem som är intresserade av god kundkommunikation. Upplever dock att det ökade matintresset bidragit till att locka fler matintresserade till branschen.

1490-240x300pxlsCrimsonAnna: Mängden ekologiskt ökar hela tiden, vilket vi är otroligt glada för. Vi skulle absolut kunna ha fler förvarings/tillagningstips i grönsaksavdelningen. Äppelsorter är vi ganska petiga med då vi är närapå fullcertade under säsongen med äpplen från Österlen.

Elie: Kundtoaletter finns i Spartas foajé, vi bygger inga nya eftersom vi bara är (trångbodda)hyresgäster. Är det kris kan du alltid få gå i butikens, vi har än så länge aldrig nekat någon i nöd. Middagstipsen är en jättebra idé!

Lisa: Låter spännande!

Eva: Säsongsinfo är bra men kan bli ännu tydligare. Och helt rätt: vi har otroligt många ensamhushåll som handlar hos oss, så storpack prioriteras inte.

Nyctea: Get into business, jag har sökt med ljus och lykta efter örtleverantörer med buntar. Försökte tubba örtförsäljarna på Möllan att sälja till mig, men de verkar göra rätt så bra affärer som det är… Varje vår säljer vi kryddor till utplantering, det är lite bättre drag i dem.

Malin: Du är något på spåren…  ICA jobbar med ett system, AutoOrderButik, där alla köp från deras varor registreras automatiskt och beställer hem nytt. Fast det gäller ju inte allt det som vi köper på annat håll förstås.

Pipopp: Ja, dialogen och flexibiliteten är superviktig och man måste odla en kultur för detta inom företaget. I förra veckan gick vi lite trevande ut på twitter för att öppna upp möjligheten till dialog med kunderna ytterligare och för att kunna berätta om färskvaruleveranserna. Roligt att din butik blivit bättre!

Siv EE: Du är en riktig kämpe som åker 13 mil för att handla (vi är så bortskämda med korta avstånd). Jag ska inte på något sätt hävda att vi inte säljer anemiska jordgubbar (för det gör vi) men vi lyfter gärna fram säsongsfrukten. Just nu är det ju säsong på t ex papaya. Då är ju frågan om man ska promota den eller inte? Vi gör det, för vi vet att kunden trots allt inte riktigt lever som den lär och det hade blivit ett ramaskri om vi inte haft annat än äpplen och kålrötter i hyllorna. Men jag tycker att det är sympatiskt att fryssortimentet ökar.
341-240x300pxlsVi säljer idag kött över disk och hade gärna haft det hängande. Fast då krävs speciellt, dyrt mörningsskåp så vi har tvekat. Köttet tappar 1/3 i vikt vilket också måste läggas på priset. Är inte säker på att vi kommer upp i några större volymer. Lokalt kött säljer vi däremot mycket av. Oftast har jag träffat korna innan.

Örjan: Många gånger provar man var kunden ”vill” ha en vara. En asiatisk sås kan få plats både i kolonialsortimentet och i en ”Världens kök”-sektion. Vi börjar ofta med dubbelexponering och ser sedan var den hamnar. Skärmarna är en riktigt smart idé som jag hoppas att någon högre upp fångar in.

Anna-Carin: Jag vet många med dig som vill ha bättre laktosfritt utbud i butikerna. Vi hör till de butiker som har valt att satsa på en bred mejeriprofil och kan erbjuda de flesta produkterna på marknaden. Under året har vi även kombinerat med dietistinformation (se ovan).

Ylva: Det där är verkligen bra! Ska ta och förhöra mig hos Bosarp som ligger ganska nära. Jag provade att byta ut grillmarinaden i butiken för några år sedan mot en fransk (ni vet med vitlök och öretr). Alla var emot idén och den sålde inget vidare. Men med ekologisk kyckling… skam den som ger sig!

Kettil: Vi har inne Mutti-tomater och de säljer bra, men vi kunde verkligen bli bättre på roliga pastasorter. Ska se om jag kan prångla in mer nu i och med ombyggnaden. Vi har haft en del kokböcker, men vissa har fått ben, så referensex mottages varmt. Roligt att du nämnde gino i Östermalmshallen, dem har jag också stått och beundrat. Vi utvecklar vårt kök och ökar personalstyrkan där just nu, vi får se var vi kan få fram.

Karin: I en bra butik ska det alltid hända något, det håller jag med om. Vi köper gärna in från bagerier, kafferosterier och sushimakare. I förra veckan började vi samarbeta med Patisseriet i Lund så snart dyker det upp bullar, kakor och desserter därifrån också. Förr upplevde jag att det var mer uppdelat i fackhandel och snabbköp, där snabbköpen stod för lägre pris och därmed lägre kvalitet. Idag håller branschen på att täppa till glappet, gruyèren är lika grottlagrad i båda lägren och en smart entreprenör slutar snobba och månar istället om att finnas där folk handlar.

Det här blir en riktig rysare, så mycket bra idéer. Men någon måste vinna så jag drar hastigt och lustigt… hannaH och Ylva!
Grattis till vinsten, jag mailar er om era adresser. Måtte pepparkvarnarna inte glappa i första taget!

Guldkant & hemliga råvarukorgen

Vad glad jag blev igår när jag vann Weckans twitterkock hos Rikard Nilsson med mitt recept på Hunter’s pie! Det satte allt lite extra guldkant på fredagskvällen och jag blev stolt över att få vara i sällskap med matbloggare som Rebecca,  Gitto med flera som redan kammat hem titeln.

En annan kul sak är att Rikard Nilsson hade raggat fatt i innehållslistan till den hemliga råvarukorgen från Årets Kock som jag bad honom om. Jag blev nämligen så ruskigt nyfiken på vad kockarna hade haft att välja mellan. Ibland är det ju lika kul att veta vad någon valde bort som vad de faktiskt använde. Uppgiften var att laga en soppa till fjorton personer med minst två tillbehör, varav det ena skulle vara varmt. Här är sopporna som kockarna tillagade. Resursklokt-temat gillade jag ju också av förståeliga skäl.

Påhittige Rikard har nu lanserat en tävling i sitt veckobrev där du som vill kan komponera ett recept (alltså inte bara soppa) med råvaror från korgen och erövra titeln Årets Twitterkock 2010. Gå in och delta, vetja!

Hemliga råvarukorgen Årets kock 2010

  • 1 hel torsk på 3‐5 kg
  • 2 kg potatis,fast sort
  • 2 st rotselleri
  • 1 kg gul lök
  • 1 kg röd lök
  • 4 st vitlökar
  • 2 kg morötter
  • 2 kg gulbetor
  • 2 st blomkål
  • 3 st fänkål
  • 1 st pepparrot
  • 2 kg kvisttomater
  • 10 st Aromaäpplen
  • 2 st gurkor
  • 3 hg ingefära
  • 10 st citrongräs
  • ½  röd chili
  • 5 st citroner
  • 5 st blodapelsiner
  • 2 st romansallad
  • Örter:
  • timjan, rosmarin, dill, persilja, oregano, gräslök, koriander, dragon, kryddkrasse
  • 20 st vaktelägg
  • 20 lantägg
  • 2 kg vetemjöl
  • 500g ströbröd
  • 1 l olivolja
  • 1 l rapsolja
  • 1 flaska vitt vin
  • 2 liter fiskbuljong
  • 1 kg smör
  • 1 liter grädde
  • 2 liter standard mjölk
  • 2 liter crème fraiche
  • 1 liter mezeyoghurt
  • 1 kg lagrad Sveciaost

Funktionell frukost: Blåbärsgröt med en klick smör?

Igår var jag på ett spännade seminarium anordnat av det tvärvetenskapliga doktorandprogrammet FUNCFOOD vid Lunds Universitet där sju forskare (alla kvinnor) presenterade nya rön om functional food.  Idag är jag dunderförkyld och sängliggande. Men jag tänkte ändå försöka sammanfatta något av gårdagen, för även om hälsoeffekterna kring fullkornsprodukter av råg, havre och blåbär är kända sedan tidigare har forskningen påvisat en hel del nyttiga nyheter:

Som att smör kort efter att det intagits faktiskt ger lägre blodfettsstegring än olivolja. Det beror på att smör till 20% består av korta och medellånga fettsyror som används direkt som energi och därför aldrig påverkar blodfetterna i någon högre utsträckning. Skillnaden var extra tydlig hos män. Vad som intresserat forskarna är  att olika matfetter kan ha olika fördelar, men det höga energiinnehållet måste givetvis förbrännas oavsett.

Även andra fett- nyheter förevisades: En bioteknik- och nutritionsforskare har med hjälp av ett enzym lyckats flytta fettsyror i lin och rapsolja och på så sätt skräddarsytt en essensiell ALA-olja (Alfa-linolen) som i sin tur kan göras om till nyttiga Omega 3-fetter. Än så länge är det inte aktuellt att använda oljan i livsedelsprodukter, då linfröoljans smak fortfarande slår igenom. De positiva resultaten om smör och rapsolja verkade glädja Skånemejerier som var på plats bland åhörarna och i frågestunden genast kopplade till sitt Bregott.

I många fullkornsprodukter ute i handeln används det fiberrika rågkliet, kornets yttre skal. En studie vid LTH visar att bröd bakat på rågens inre vita kärna ger bättre insulin- och blodsockervärden jämfört med bröd som bakats med vetemjöl och rågkli. Bästa brödet var – surprise – surdegsbakat. Rågen gav en stabil blodsockerkurva, och även om GI-värdet var relativt likt så påverkade mättnadsgraden två efter varandra följande måltider för försöksgruppen.

Tydligast var det då testpersonerna serverats gröt gjord på kokta rågkärnor. Den gruppen åt betydligt mindre, 16 % i energiintag, än referensgruppen som ätit mosvarande mängd vitt vetebröd till frukost. Gröten mättade även mer än motsvarande rågbrödsportion med vatten serverat bredvid. Det minskade energiintaget skulle, lite enkelt omräknat, kunna leda till en viktminskning på 6 kilo per år hos en råggrötätare.

En annan studie visade att möss som åt fullkornsvete gick upp mycket mer i vikt än de möss som åt samma mängd fullkornsråg. Förklaringen var att vete gav ett högre insulinsvar än råg så att cellerna i kroppen lagrade mer fett. Rågens lösliga fibrer verkade också hindra fett och andra näringsämnen från att tas upp i tarmen. Tarmarna  ja, kring dem kretsade mycket av forskningen, visade det sig:

Havre som kolesterolsänkare är i och för sig ingen nyhet, men ytterligare en mus-studie gav  testresultat  som skulle kunna förklara varför människor blir olika hjälpta av havren beroende på vilken bakterieflora de har i tarmen. På sikt skulle det kunna bli möjligt att designa havreprodukter som verkar kolesterolsänkande för alla, oavsett tarmflora.

Förutom sitt rika antioxidant- och vitamininnehåll visade sig blåbärets fibrer ihop med probiotika (laktobaciller och bifidobakterier) minska inflammationsdrivande bakterier i tjocktarmen och samtidigt öka de goda laktobacillerna. Blåbärsfibrerna bäddade in de inflammionsframkallande ämnena så dessa åkte ut med avföringen istället för att komma i kontakt med tarmslemhinnan där de kan ge upphov till Ulcerös kolit och i värsta fall tarmcancer.
Dessutom visade samma forskare på att rågkli, till skillnad från havrekli, bröts ner på samma kritiska ställe i tjocktarmen där Ulcerös kolit uppstår och där avsöndrade smör- och propionsyra, viktiga energikällor för tarmcellerna.

Tycker själva seminariet visade prov på nytänk och ett smart sätt för den ibland så slutna forskarvärlden att nå ut. Inramningen var också bra med den gladlynte Thomas Drejings tolkningar av temat vid lunchen.

Rågkorngryn hade han förvisso inte lagat till, men vem brydde sig om det när det vankades salviabakad morot med matvete och syltad citron, rotselleri med aprikos och mandel, bönsallad med äpple och senap, och till kaffet havrebakade äpplen och blåbärskompott under ett marängtäcke?

Mer ingående än så blir det inte från mig idag, men vill ni veta mer om forskningsresultaten kan ni läsa här.

Annons